Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Myten om den obrytbara euron

Publicerat tisdag 15 maj 2012 kl 15.17
1 av 2
Ekots korrespondent Staffan Sonning.
2 av 2
Buntar med drachmer på väg till förstöring vid övergången till euron. Foto: Thanassis Stavrakis/Scanpix.

Vad händer om Grekland tvingas lämna den gemensamma europavalutan? Det är frågan som är i centrum i många styrelserum och politiska församlingar just nu. Problemet är att ingen vet.

I ett parti schack vinner den som bäst kan förutse flest drag framåt av de tusentals teoretiska alternativ som finns. I fallet Grekland kan ingen med någorlunda säkerhet se mer än det första draget.

Rent teoretiskt har Grekland starka skäl att gå i statsbankrutt, sluta betala sina räntor och lämna eurozonen.

För det första – även om alla pågående räddningsförsök skulle lyckas så kommer Grekland att sitta med en statsskuld som är mer än dubbelt så hög som ett land inom eurozonen egentligen får ha. Landet kommer att pressas av räntorna på statsskulden i decennier framåt.

För det andra – Grekland har lånat sig till ett alldeles för högt kostnadsläge inom landet. Det snabbaste sättet att skapa ny konkurrenskraft än en devalvering – att sänka värdet på valutan. Ungefär som Sverige tvingades göra i början av 90-talet som inledning på en reformering av statsfinanserna.

Om Grekland byter ut sina euro mot drachmer så kommer värdet att falla som en sten, oklart hur mycket. Spekulationerna spänner mellan 30 och 70 procent. Men rent teoretiskt finns också starka skäl att avstå från det.

En utträdesprocess blir mycket smärtsam för Grekland. Det grekiska banksystemet kommer att falla samman och behöva räddas med pengar som landet inte har själv.

Jättelika åtstramningar blir nödvändiga också under anpassningen till den nya verkligheten. Det beror på att Grekland fortfarande har ett strukturellt budgetunderskott. Det innebär att även om landet skulle sluta betala sina räntor, så går budgeten inte ihop utan nya lån.

Vidare kommer besparingar att raderas ut. Och om inte landet samtidigt har ställt in betalningarna, kommer statsskulden och räntebetalningarna att rusa i höjden, liksom lån och räntor hos företag och privatpersoner.

En del av den effekten kan mildras genom att Grekland självt bestämmer att existerande lån förvandlas till samma summa i drachmer. Vilket knappast kommer att välkomnas av långivarna, men möjligen betraktas som bättre än att bli av med allting.

Slutligen kommer Grekland sannolikt att drabbas av en mycket hög inflation, bland annat på grund av att alla importvaror över en natt blir mycket dyrare. Inflationen raderar ut vinsterna med den nya valutan och leder troligen inom kort till nya devalveringar.

Så långt Greklands inhemska överväganden, vad händer då internationellt som direkt följd av ett grekiskt utträde – en "grexit", som det numera kallas?

De flesta europeiska ledare hävdar numera att en "grexit" inte skulle få så allvarliga följder för resten av Europa, eftersom eurozonen har haft tid på sig att bygga brandväggar, det vill säga olika sätt att isolera Grekland ekonomiskt från omvärlden.

Om Grekland hade kraschat för två år sedan hade konsekvenserna blivit omfattande. Det europeiska banksystemet hotades av jätteförluster som riskerade att sprida sig ut i världsekonomin. 2008 låg alla lån till Grekland hos banker och i andra privata händer. Men nu har det mesta av lånebördan och därmed risken för att förlora allt flyttats över till Europas skattebetalare.

Dessutom har eurozonen haft tid att bygga upp stora räddningsfonder som kan användas för brandkårsutryckningar om oväntade problem dyker upp.

Så långt allt någorlunda väl för eurozonen, alltså.

Men därefter är schackdragen helt oförutsägbara. Kommer långivare och medborgare att vara säkra på att Grekland var ett specialfall? Eller kommer försiktiga företag och privatpersoner att börja flytta sina pengar från länder som Portugal, Spanien och Italien för säkerhets skull, när de sett sina tidigare eurobröder och systrar bli av med sina besparingar vid det grekiska utträdet. Och vilket dödsförakt kommer i så fall att krävas av privata långivare för att fortsätta att låna ut pengar till de krisande länderna?

Vid ett sådant scenario räcker brandväggarna ingenstans. I stället krävs dramatiska och snabba förändringar i hela eurozonens krishanteringssystem – först obegränsad pengatryckning och utlåning av Europeiska centralbanken (ECB) för att undvika omedelbart sammanbrott. Och därefter möjligen en snabb marsch mot en finanspolitisk union där ännu mer av den politiska makten flyttas till Bryssel, kanske gemensam upplåning med efterföljande fördelning till medlemsländerna.

Det är mycket svårt att se hur euroledarna i elfte timmen skulle klara av att enas kring en sådan helomvändning.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".