Sverige utmärker sig med avvisningar till Xinjiang

Ett trettiotal andra uigurer har fått veta att de inte kommer att få stanna i Sverige och väntar nu på utvisning. Några sitter redan i förvar.

– Jag var rädd eftersom jag visste att det är olagligt att demonstrera i Kina, men när jag såg så många ungdomar på gatan och bland dem mina egna klasskamrater, blev jag upprörd och gick med, och då glömde jag min rädsla.

Vi kan kalla honom Azimet. Han är i 25-årsåldern. För snart tre år sedan deltog han i demonstrationer för uigurers rättigheter i Urumqi, som är regionhuvudstaden i Xinjiang. Demonstrationerna slogs ner brutalt av kinesisk polis och militär.

Enligt flera rapporter från internationella människorättsorganisationer försvann många uigurer, dömdes till långa fängelsestraff eller till dödsstraff i politiska rättegångar.  Sverige utmärker sig nu som det första västland som är berett att skicka tillbaka uiguriska flyktingar till Kina med tvång efter upploppen.

Tidigare har länder som står nära Kina fått hård kritik från människorättsgrupper för att göra detsamma. 

– Centralasiatiska regeringar, Pakistan och så vidare, har skickat tillbaka många flyktingar men bland de västerländska demokratierna är Sverige först med att skicka tillbaka uiguriska flyktingar med tvång till Kina, säger Dolkun Isa, en talesperson för den internationella exilorganisationen Uiguriska världskongressen. 

I december i fjol och i januari i år skickades två unga uigurer tillbaka till Kina från Stockholm. Sedan dess har de varit omöjliga att få kontakt med. Kort efteråt rapporterade Radio Free Asias uiguriska upplaga att två uiguriska flyktingar som skickades tillbaka av Kambodja för två år sedan har dömts till livstids fängelsestraff. 

Oskar Ekblad som är ansvarig för Migrationsverkets asylprövning säger i en skriftlig kommentar: "Alla som behöver skydd enligt de regler som riksdagen bestämt får skydd i Sverige."

Azimet talar med låg röst. Han har fått besked från Migrationsverket om att hans berättelse inte är trovärdig och att han inte får asyl i Sverige. Han tror också att han kommer att gripas och fängslas om han skickas tillbaka. 

– Efter att polisen släppte mig fick jag veta att 30 eller 40 av mina skolkamrater som också varit med i demonstrationerna hade försvunnit, och ingen visste någonting om dem, säger han.