Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Svår situation för migranterna i franska Calais

Publicerat fredag 10 augusti 2012 kl 10.47
Hashim, en av arrangörerna bakom demonstrationen för migranten Noureddin Mohamed, en månad efter dödsfallet. Foto: Ylva Berglund

Till Calais, på Frankrikes nordkust nära brittiska Dover, kommer de flesta av de migranter som vill ta sig in i Storbritannien. De kommer hit i förhoppningen att snart kunna åka härifrån, men ofta blir de kvar under lång tid och de lever under svåra förhållanden. I början av juli omkom en migrant, ett fall som inte utreds av den franska polisen och som lett till demonstrationer och krav på bättre levnadsvillkor.

– Jag kunde inte föreställa mig något som det här. Enligt reglerna för migration i världen ska folk beviljas asyl enligt sina behov. Men vi bor i trasiga hus, det finns inga fönster, det är smutsigt och det finns ingen toalett. Det är värre än man kan föreställa sig. Trots att de flesta länder i Europa har god ekonomi, säger Teweldemedihin Equibay från Eritrea.

Han sitter på en plaststol på en liten ogräsbeströdd  jordplätt bakom en hög stenmur. Det är trädgården bakom en lokal som en av hjälporganisationerna hyr. De har fått besked om att lokalen ska utrymmas och den anonyma dörren hålls därför alltid stängd. Men där bakom möts migranter, främst från Sudan, Eritrea, Afghanistan och Egypten, samt franska grannbarn och -föräldrar och europeiska aktivister och hjälparbetare.

Teweldemedihin Equibay kom till Europa för att söka asyl undan förföljelse i Eritrea. Han har varit i Calais i tre månader, men vill inte söka asyl i Frankrike. Istället planerar han att resa vidare till Holland eller Sverige, om han inte lyckas ta sig in i Storbritannien.

– Frankrike kan inte hjälpa till med att söka asyl. Man har inte rätt till tolk. Processen tar lång tid. De flesta som söker asyl får avslag, även om de har goda asylskäl. Jag vet vad som händer med mina vänner. De gör en ansökan och sen måste de vänta nio, elva månader. Och sen sover de fortfarande på gatan. Jag lever hellre utan papper men är fri, säger han.

Varje natt försöker migranterna ta sig in i lastbilar, båtar och färjor , vad som helst som går till Storbritannien. Det är ett riskfyllt uppdrag. Under de senaste tio åren har ett hundratal personer dött, antingen i gränsområdet eller under oklara omständigheter på gatorna i Calais. Sedan december har fyra dödsfall rapporterats, men inget har utretts.

Det senaste offret var Noureddin Mohamed, ursprungligen från Darfur, Sudan. Hans kropp hittades drunknad i kanalen den 7:e juli i år. En vecka senare begravdes kroppen mot familjens vilja, utan att undersökas. Enligt polisen stal han en mobiltelefon och hoppade i kanalen i flykten. De anhöriga tror inte på den historien. De kräver att fallet Noureddin Mohamed utreds, och är övertygade om att det utretts om han inte varit migrant.

– Vi vill ha nytt fokus på Noureddins fall. Aktivisterna och det sudanesiska nätverket  tror inte på den officiella historien och vi vill ha fallet öppnat igen och utrett, säger Hashim.

Han är också från Darfur och var en av arrangörerna av en demonstration som krävde rättvisa för Noureddin Mohamed, en månad efter dödsfallet.

– Varken franska gränspolisen eller den nationella polisen har velat lämna någon kommentar till situationen.

Teweldemedihin Equibay kom till Europa för att söka skydd, men han har inte hittat den säkerhet han söker.

– Det handlar inte bara om att få papper. Det handlar om att leva säkert, eftersom jag inte kunde leva i mitt hemland. Mitt liv utvecklades till en kritisk farlig situation. Så jag lever hellre här i en olaglig situation, säger han.

Sedan några veckor tillbaka är det dock inte olagligt att leva utan tillstånd i Frankrike, och polisen kan därför inte längre arrestera migranter bara för att de inte har några dokument. Men många migranter känner sig fortfarande trakasserade av polisen, och Noureddin Mohammeds dödsfall finns fortfarande i färskt minne.

– Jag är alltid rädd för polisen. De dödar enskilda personer. Och de jagar oss hela tiden. Det är som en varningsklocka: ”Flytta härifrån, flytta härifrån”, säger Teweldemedihin Equibay.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".