Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Hjälparbetare: "Avskaffa Dublinkonventionen"

Publicerat fredag 10 augusti 2012 kl 10.40

I franska Calais lever runt hundrafemtio migranter. De har kommit hit i hopp om att kunna ta sig vidare till Storbritannien för att söka asyl där. Många har goda asylskäl, anhöriga i Storbritannien och pratar bra engelska. Deras problem är att de inte kan ta sig in i landet, vilket är ett måste för att kunna söka asyl.

– Det stora problemet för folk här är att gränsen är stängd. Det tar väldigt lång tid att få papper i Frankrike, och sen måste de ändå vänta minst ett halvår innan de får en bostad, och efter det har de fortfarande inga rättigheter och de äter fortfarande mat från välgörenhetsorganisationerna. Därför vill många resa vidare här ifrån, men de måste smuggla sig över gränsen för att kunna ta sig in, och en del blir kvar här väldigt länge.

Detta säger Marika, som är aktiv i nätverket Calais Migrant Solidarity, som är en av de många organisationer som arbetar i för migranternas rättigheter i Calais. De delar ut mat och kläder, samt hjälper till med juridisk rådgivning, översättning, språkundervisning och annat som kan behövas.

Marika pekar ut Dublinkonventionen som ett av de asylsökandes största problem. Dublinkonventionen säger att den som kommer till Europa för att söka asyl ska göra det i det första landet person anländer till. Men de staterna som tar emot flest nyanlända erbjuder inte det skydd som de asylsökande behöver.

– De flesta kommer först till Grekland och Italien, så de lämnar sina fingeravtryck där. Men där kan de inte skapa de liv de vill ha. Så de reser vidare, men skickas hela tiden tillbaka till de första länderna. Jag skulle tro att hälften av alla som är här har lämnat fingeravtryck någonstans, säger Marika.

Tillfälligt har nästan alla europeiska stater slutat deportera till Grekland, eftersom i princip alla som söker asyl får avslag. Bland annat Storbritannien har också minskat deportationerna till Italien. Det innebär dock inte att migranterna får uppehållstillstånd.

– Migranterna får inte papper, men de utvisas inte heller ur landet. De tvingas leva under väldigt dåliga förhållanden, förklarar Marika.

Hon tycker att hela Dublinöverenskommelsen borde avskaffas.

– Grekland får lika många ansökningar på en vecka som Finland får på ett år. Det vore rimligt att dela på ansvaret. Alla borde få välja vart de vill söka asyl. Ingen ska behöva resa på undersidan av en lastbil för att kunna få skydd i Europa, säger hon.

Zidane lever utan papper i Calais. Han tvingades lämna sina fingeravtryck i Italien, och har blivit deporterad dit en gång, från Sverige. Han påbörjade sin asylprocess i Italien, och fick sitt första möte bokat ett halvår senare. Under den perioden fanns inget stöd att få.

– Jag vill aldrig åka tillbaka till Italien. Det var fruktansvärt där. Vi brukade sova i tågen. På natten när tågen stod inne på stationen brukade vi klättra in och sova där inne. Så levde jag i 45 dagar, sen åkte jag därifrån, berätta Zidane.

Istället vill han till Storbritannien. Där har han nära vänner, ett jobberbjudande som väntar, och han kan använda sin nästa fläckfria engelska. Men han kan bara komma in genom att smuggla sig över gränsen, och ansöker han om brittiska papper blir han deporterad till Italien igen, där bara gatan väntar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".