Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
EKOTS UTSÄNDE:

"Tror att anfallet skulle sända ett budskap"

Uppdaterat torsdag 16 augusti 2012 kl 10.49
Publicerat torsdag 16 augusti 2012 kl 10.08
P1 Morgon | "Man drar en djup suck"
(6:04 min)
1 av 3
Efter flyganfallet hade ett tiotal hus raserats. Foto: Vedat Xhymshiti/Scanpix.
2 av 3
Johan-Mattias Sommarström i Syrien
3 av 3
Klicka för grafik

Ekots utsände i Mellanöstern, Johan-Mathias Sommarström, var på väg från den syriska staden Azaz när den utsattes för ett flyganfall av regimstyrkor. Det mediecenter där han satt bara ett par timmar tidigare jämnades med marken, och flera personer som han träffade och intervjuade är nu döda.

Johan-Mathias Sommarström säger i P1 Morgon att han har försökt ta reda på vad som hände med de människor han träffade i Azaz före flyganfallet.

– Flera av dem som vi träffade och som bor i kvarteret är döda, bland andra en man som bjöd oss på frukt trots att det är ramadan, berättar han.

Själv såg han bara ett flygplan komma in över samhället i hög hastighet, därefter kraftig rök. Efteråt visade det sig att den lokal där han satt bara några timmar tidigare, liksom kontoret för flyktingförläggningen, var helt utraderade.

Tror du att just mediecentret var ett uttalat mål?

– Jag har mycket svårt att tro det faktiskt. De här två kontoren utgör en så liten del av det här kvarteret som de har bombat, resten är bara civila bostäder och butiker och där finns inga stridande enheter.

– Jag tror mer att det handlar om ett budskap: "Även om ni har marken så har vi luften och kan göra som vi vill," så går spekulationerna här. Kanske är det också ett tecken till Turkiet, eftersom Azaz ligger så nära gränsen: "Ni har öppnat gränserna och släpper in journalister, titta hur det kan gå".

Sedan en vecka tillbaka är det inte längre något problem att ta sig in i Syrien. Internationella journalister visar upp sina pass och papper vid gränsövergången från Turkiet och släpps in. Frågan är dock hur säkert det är att ge sig in i landet?

– Vi gjorde väldigt noggranna kalkyler över hur säkert det skulle vara innan vi gick in, och på marken visste vi att det var säkert, Fria Syriska armén (FSA) har den fullständiga kontrollen. Vi visste att det fanns en liten risk för flygattacker, men eftersom de ändå träffar ett så begränsat område så kalkylerade vi med att den risken var så liten att vi tog den.

– Nu med facit i hand ser vi att det ändå var ganska nära… så man drar en djup suck här.

Johan-Mathias Sommarström säger att han kan rapportera fritt från området. Rebellerna lägger sig inte i vem han försöker intervjua eller vad han säger i sina reportage, även om enskilda soldater kan vara lite nyfikna.

– Däremot tror jag att det kan vara svårare för de journalister som befinner sig vid den absoluta fronten där det strids, för de är beroende av FSA:s skydd. Att då rapportera negativt om den som beskyddar dig kan naturligtvis vara svårt rent praktiskt, men också moraliskt - det blir att bita den hand som föder en.

För Johan-Mathias Sommarström, som nu har lämnat Syrien, är det berättelserna från alla de människor som har lämnat sina hem och förlorat sina nära och kära, som dröjer sig starkast kvar.

– Jag träffade en pojke som inte har någon släkting kvar. Han var fjorton år och hade stora nötbruna ögon, och han började gråta floder när jag pratade med honom. Jag kunde faktiskt inte hålla tillbaka mina känslor jag heller.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".