Kommentar: ECB:s beslut kontroversiellt
Europeiska Centralbanken, ECB, uppfyllde i dag de höga förväntningarna som riktats mot banken de senaste månaderna: ECB har beslutat att erbjuda sig att köpa obegränsade mängder statsobligationer om ett land begär det, för att pressa ner räntorna.
ECB-chefen Mario Draghi underströk under en presskonferens i eftermiddag, att det inte finns någon övre gräns för hur mycket pengar som kan användas. När en centralbank köper statsobligationer, så ökar efterfrågan och räntorna sjunker.
Men villkoren för den nödhjälpen är hårda: Det land som vill ha hjälp av ECB måste först göra en överenskommelse med Internationella valutafonden, IMF, om hur landets ekonomi ska reformeras. Om landet därefter bryter överenskommelsen, så avbryts ECB:s stöd, förklarade Draghi.
ECB:s beslut är kontroversiellt. Det är framför allt Tysklands representanter som varit motståndare. De tycker att ECB inte ska lösa problem som egentligen ligger på politikernas bord.
Den nuvarande tyske ledamoten Jens Weidmann, har blivit allt mer uttalat kritisk de senaste veckorna. Det skulle vara som att dela ut droger, har han sagt. När ett land väl vant sig med att räddas av ECB-pengar, så blir landet beroende. Och allt tryck försvinner på att landet själv ska göra nåt åt sin ekonomi, enligt Weidmann.
Beslutet i dag var inte enhälligt. En ledamot hade avvikande uppfattning, sa Mario Draghi. Han ville inte säga vem det var: Ni får gissa själva sa han.
ECB:s beslut i dag innehåller dock en del detaljer som kan tolkas som försök att mildra den tyska kritiken: För det första kommer det bara att bli fråga om ganska korta lån, upp till maximalt treåriga statsobligationer. Det ska alltså inte vara möjligt för något land att se ECB som en garant för sin långsiktiga finansiering. Det är uttryckligen en hjälp under en övergångsperiod, medan landet försöker ordna upp sin ekonomi.
Dessutom förklarade Draghi att alla obligationsköp ska vara ”helt steriliserade”. Det betyder att ECB ska låna in lika mycket pengar som den lånar ut. Det innebär att mängden pengar i samhället inte ökar, vilket i sin tur minskar risken för ett ökat inflationstryck. Sedelpressarna ska alltså inte sättas igång.
