Svåra förhållanden för syrier i flyktingläger

Publicerat: måndag 10 september 2012 kl 06:01 , Ekot

Antalet syrier som flyr sitt hemland ökade kraftigt under augusti då 100 000 människor vandrade till fots för att söka skydd i grannländerna. Den humanitära situationen i flyktinglägren är ansträngd, rapporterar vår korrespondent från flyktinglägret Zaatari på den jordanska sidan gränsen till Syrien.

Jag har bara sett liknande scener på film tidigare, från Afrika. Desperata händer som sträcker sig mot ett lastbilsflak för att inte bli utan när maten kastas ut.

Och här är det inte ens mat, utan vatten, kartonger med dricksvatten på flaska.

– Varför tar du bilder på det här, det är ovärdigt, du får inte visa upp oss så här, säger två tonåringar.

26 000 människor trängs här i sandiga tält. Ett fint lager av damm täcker ansiktet på nästan alla barn.

Och alla kan berätta om ormar och skorpioner som de fångat.

– Vi hade två i vårt tält, säger 12-åriga Amal.

– Det är klart jag är rädd för dem, jag är till och med rädd för spindlar säger Amal och hennes kompisar skrattar.

– Det är ändå bättre att vara här än hemma i Daraa, där vårt hus träffades av en missil och min kusin hamnade under rasmassorna. Men pappa är kvar i Daraa, och vi har inte hört av honom på två veckor, hans mobil är avstängd, säger Amal.

Amal hämtar vatten i lägrets gemensamma kranar och hennes storebror tvättar kläder. De fick bara med sig ett ombyte var när de flydde till fots från Syrien.

– Men det här vattnet går inte att dricka, då får man diarré. Det har många av barnen fått här. Vi blir sjuka av dammet, av vattnet och av maten och jag hittade maskar i min risportion, säger Amal.

När jag frågar barnen om Bashar al Assad, gör de segertecken och säger han ska störtas och alla alawiter måste dö.

– Alla alawiter är mördare, antingen dödar vi dem eller så får de lämna Syrien, säger barnen.

Det har redan fötts nio barn här i flyktinglägret och igår hölls det första bröllopet, en enkel ceremoni i ett av tälten. Det var bara bruden som fått rena kläder, en rosa klänning och vit sjal.

Men alla barn fick varsin läskburk.

– Jo, visst är jag lycklig. Jag hade velat vänta och ha bröllop hemma i Syrien. Men vi kan inte veta om det dröjer ett eller två eller tre år innan vi kan åka hem, säger bruden, som är 18 år, viskande.

Brudens lågmälda realism står i skarp kontrast till barnen, som tror att de kommer att kunna åka hem till ett fritt Syrien inom ett per veckor.

Under tiden vädjar Jordanien till omvärlden om hjälp. 700 miljoner dollar behövs, säger man, för att klara av flyktingströmmen från grannlandet Syrien.