Trafikverket satsar för att få ner järnvägsolyckor
Järnvägsolyckorna fortsätter att skörda allt fler offer. Redan i år har 28 personer dött på spåren, en kraftig ökning sedan förra året. På minst tjugo år har Trafikverket inte byggt om den farligaste typen av järnvägskorsningar.
För ungefär en månad sedan blev en treåring överkörd av ett tåg mitt i byn Billeberga i nordvästra Skåne. Vid den korsningen är det svårt att se spåren, eftersom buskar och ett högt staket skymmer sikten där. Det enda som stoppar trafikanter från att gå rakt över rälsen är ett gult staket.
Runt om i Sverige finns det omkring 6 000 liknande korsningar. Mattias Nilsson, som bor tillsammans med sin familj bara ett par hundra meter ifrån rälsen, tycker att Trafikverket borde ha gjort mycket mer för att förhindra olyckan.
– Ja, det är skrämmande mycket, men när de ligger mitt i en liten by där skolan ligger på ena sidan och bostadsområden på andra sidan borde detta ha högre prioritet, säger han.
Hittills i år har 28 människor dött på spåren, att jämföra med 15 stycken förra året. Och vissa korsningar är farligare än andra. Det är framför allt de så kallade plankorsningarna, som ligger i samma nivå som järnvägsrälsen, som många olyckor sker.
Claes Tingvall är trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket.
– Det finns fortfarande en del korsningar som saknar bommar som både har ljus och ljud och de vet vi har betydligt högre risk än om man har en bom också, säger han.
Trots att det sedan 1997 har funnits ett nolltoleransmål för dödsfall på järnvägarna har myndigheten inte agerat.
– Alltså det gjordes ju otroligt mycket då. Dels så stängde man många passager och dels så gjorde man bommar eller planskildheter och så vidare. Då kom man så otroligt långt sedan gav man sig på andra saker.
Men nu sätter Trafikverket nya mål för att halvera antalet döda på spåren till år 2020.
– Vi jobbar med plankorsningar. Där handlar det mycket om att komplettera med ljud-och ljusreglerade korsningar även med bommar. Och sedan kommer vi att jobba med arbetsmiljöolyckor i spår som också förekommer, säger Claes Tingvall.
Mattias Nilsson tycker att de allra farligaste korsningarna borde flyttas eller byggas om.
– Kan man prioritera dem som ligger inne i tätbebyggda samhällen så kanske det inte blir så många eller så kanske det finns möjlighet att stänga dem, säger han.
