Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Gruvlönerna lockar – men inte boendet

Publicerat söndag 11 november 2012 kl 05.00
"Jobba två veckor sedan ledig två veckor"
(1:49 min)
Utsikt över LKAB:s gruva i Kirunavaara. Foto: Henrik Montgomery/Scanpix.

Trots att gruvindustrin går för högvarv så tappar de båda gruvkommunerna Kiruna och Gällivare bofasta invånare. Samtidigt pendlar mängder av människor in till jobb i gruvorna. Och forskare varnar för att städerna kan bli som oljeplattformar.

– Vi drar till Kiruna och söker jobb som gruvarbetare då. Så nu är vi här. Vill man jobba så får man jobba verkar det som. Mellan 25 000 och 30 000 efter skatt hoppas vi på i alla fall.

Lastbilschaufförerna Pontus Johansson, Alexander Karlsson och Andreas Karlsson tog bilen 170 mil från Nybro för att söka jobb med bättre villkor och högre lön i gruvindustrin.

– Jobba i två veckor och sedan ledig i två veckor och så flyger man ju emellan.

Det är fler som lämnar Malmfälten än som flyttar dit. SCB:s kvartalsrapport som kom i veckan visar på 75 färre invånare nu jämfört med i juni.

Och antalet invånare är färre nu än 2004 - innan gruvboomen tog fart.

Kiruna kommun bedömer att omkring 2000 personer jobbar där utan att vara skrivna i kommunen. När ledigveckan kommer åker gästarbetarna hem, och tar pengarna med sig.

– Vi märker det egentligen mest på att det blir en större belastning på kommunen men det bli inte högre inkomster. Gator, VA, allt sånt där som varje kommuninvånare använder, det blir ju större tryck på, men vi får inte in några skattepengar, så det blir större tryck på kommunen men det blir inte ekonomiskt bättre, säger Kristina Zakrisson socialdemokratiskt kommunalråd i Kiruna.

– Så för oss är det oerhört viktigt att kunna erbjuda de som vill att de kan bosätta sig här.

Lars Westin, professor i regionalekonomi på Umeå universitet säger att det är stor risk att gruvsamhällena blir som oljeplattformar.

– Hemskt mycket av naturresursindustrin i modern tappning är ju relativt tillfällig och oberoende av städer egentligen, det blir ju som oljeplattformer i princip. Man har verksamheten, man kan flyga in dit och arbeta ett tag och sen köra hem eller flyga hem.

– Lönerna är så höga att man lätt kan finansiera en rätt lång resa. Det finns ju det som kallas naturresursernas förbannelse. De löner som betalas ut far ut ur regionen sen, man får inte vinster från naturresursen för att man inte äger den och man får inte tillgång till skatterna.

Mer i P1-programmet  söndag 12 november.

Fråga
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".