Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

”Att långsamt dö är en administrativ syssla”

Publicerat söndag 30 juni 2013 kl 14.30
1 av 2
2 av 2
Kristian Gidlund känner att hans liv närmar sig slutet. Foto: Lena Resborn/Sveriges Radio.

Kristian Gidlund, trummis i bandet Sugarplum Fairy samt flitig skribent i flera tidningar och magasin, har under de senaste åren blivit känd för sin blogg I Kroppen Min där han skriver om hur det är att leva med obotlig magsäckscancer. I Sommar i P1 berättar han om hur det är att leva i livets slutskede.

Han trodde att han var utarbetad och på väg att gå in i väggen. När han till slut sökte vård trodde man först att han hade magsår. Men i mars 2011 fick han beskedet cancer.

– Först uppfattade jag orden som ett dåligt skämt. Sedan rämnade verkligheten, säger Kristian Gidlund i sitt Sommarprogram.

Ganska snart efter beskedet startade han bloggen I Kroppen Min som snabbt fick en enorm spridning. Bloggen har fram till idag haft över åtta miljoner besök.

– Sverige är ett land i akut behov av terapi. I akut behov av att prata ut. Prata till punkt. Av att prata. Att berätta är en lättnad. Det mår vi alla bra av. Det är min fasta övertygelse. Jag behöver också prata.

Några månader efter cancerbeskedet tvingades han genomgå en första operation. Läkarna kunde inte garantera att han skulle överleva operationen och Kristian började städa och sortera bland sina saker.

– Att långsamt dö är en administrativ syssla. Jag märkte upp nycklar, tömde kylskåpet och frysen, rensade i garderoben, i lådor och bland hyllornas böcker. Såg till att räkningarna var betalda. Att mina lösenord till det ena och det andra skulle vara lätta att hitta. Jag har hört att det kallas att dödsstäda, och jag har hört att det är något som äldre människor gör, när de känner att slutet närmar sig.

Han överlevde operationen och uttrycker i sitt Sommar i P1 en tacksamhet över att forskningen gjort det möjligt för honom att leva på övertid. Men nu känner han att det närmar sig slutet.

– Vi kommer att skiljas åt. Men jag ska göra mitt bästa för att alltid finnas nära. Skräms inte när ni överraskas. Överrumplas. Var inte rädda när en närvaro gör sig påmind. När energierna känns annorlunda. Det kanske bara är jag, berättar Kristian Gidlund.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".