Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Lokförare rapporterar inte brister - dåliga spår normaltillstånd

Publicerat tisdag 4 november 2014 kl 06.00
"Man märker att inrapporterade fel inte åtgärdas"
(2:21 min)
Foto: Louise Thilander/TT.

Lokförare rapporterar inte alltid om fel och brister utmed spåret. Det säger lokförare till Ekot och bilden förstärks av en ny forskningsrapport från Umeå universitet om säkerheten i järnvägen.

En viktig förklaring enligt Rebecca Forsberg, forskaren bakom studien är att bristerna har blivit ett normaltillstånd.

– Mindre fel känner man att man rent av kan blunda för, så att säga. Därför att man märker att inrapporterade fel och brister inte vidtas åtgärder eller att det tar väldigt lång tid innan det händer något. Det blir ett normaltillstånd att spåren är dåliga, säger tågforskaren Rebecca Forsberg från Umeå universitet.

Lokförarna är järnvägens ögon och öron utmed spåren. Det är de som märker i vilket skick järnvägen är i och som ska rapportera om slitage, fel och brister. Men det är inte alltid det sker. Om något sker akut som är eller skulle kunna bli direkt farligt brukar lokföraren varna direkt till trafikledningen över telefon. Men när felen och bristerna är mindre akuta och snarare har karaktären av skakningar i tåget, gupp eller sly utmed spåret, ja då kan lokförarna helt låta bli att anmäla.

– Det finns en underliggande känsla av att kunden går före, att tågen går i tid, snarare än att säkerheten går först, säger Rebecca Forsberg.

I Forsbergs studie vittnar lokförare om att det i järnvägsnätet finns sträckor som är "hemska att köra", om att allt fler banarbetare är oerfarna och inte vet hur man beter sig vid spåren vilket ökar risken för olyckor. "Har man skrivit nio rapporter, utan åtgärd och oftast helt utan återkoppling, så är det lätt hänt att man låter bli att skriva den tionde", berättar en förare för Ekot. Det som händer istället är att förarna sänker hastigheten under den rekommenderade - av rädsla för att rälsen annars inte ska hålla.

– På vissa sträckor kan man faktiskt inte köra den rekommenderade hastigheten, därför att man upplever det helt enkelt som för osäkert.

Andra berättar att det tar lång tid mellan att fel rapporteras till att de åtgärdas och att varje tågoperatör har sina vägar för att rapportera brister. Det betyder att vissa lokförare ringer direkt till banarbetarnas kontor, andra rapporterar inom sitt företag som rapporterar till Trafikverket, som ska skicka ut jobbet på en underleverantör som ibland kallar in en underleverantör.

– Det här skapar en osäkerhet. Lokförarna upplever att ansvarsfrågor bollas mellan aktörerna vilket i sin tur leder till att viktiga frågor lämnas obesvarade.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".