Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Rambergs kommentar: Ska man räkna med regeringskris?

Publicerat torsdag 13 november 2014 kl 15.35
Tomas Ramberg. Stefan Löfven i riksdagen. Foto: Jessica Gow/TT samt Sveriges Radio.

Vid första frågestunden i riksdagen sedan Stefan Löfven blev statsminister kom frågan från Sverigedemokraternas Martin Kinnunen om statsministern kommer avgå om deras budget inte går igenom i riksdagen.

Ska man räkna med regeringskris? frågar sig Ekots inrikespolitiske kommentator Tomas Ramberg.

Det talas mycket dessa dagar om risken för att Sverigedemokraterna utlöser en regeringskris genom att rösta på allianspartiernas förslag till statsbudget. Men om man ska ta Sverigedemokraterna på orden verkar den utvecklingen inte särskilt sannolik. Den som försöker ta på sig sverigedemokratiska glasögon och jämför regeringens och allianspartiernas budgetförslag ser att regeringens vinner ganska lätt.

Enligt Sverigedemokraternas företrädare är det fyra kriterier som är viktigare än andra när de jämför budgetalternativen. Partiets finanstalesman Oscar Sjöstedt räknade i måndags upp invandring, äldres villkor, offentliganställdas villkor och kriminalpolitik som avgörande frågor.

Invandringsfrågan kan de sortera bort direkt. Där är regeringens och de borgerligas budgetförslag omöjliga att skilja åt. Siffrorna är identiska. Också kriminalpolitiken kan de rimligen bortse ifrån. Det finns visserligen klara SD-fördelar i allianspartiernas förslag. Bland annat hårdare straff. Men SD kan vara med och rösta fram de förslagen utan att stödja en borgerlig budget. Och i pengar är regeringens och de borgerligas anslag till rättsväsendet exakt lika stora.

De andra två huvudkriterierna utfaller till regeringens fördel. Särskilt punkten om äldres villkor.

Regeringen vill satsa två och en halv miljarder mera på vård och omsorg. Bland annat en satsning på fler anställda i äldreomsorgen. Dessutom vill regeringen börja ta bort den för Sverigedemokraterna förhatliga "pensionärsskatten". Även om regeringen i sin första budget inte alls går lika långt som SD vill är det betydande skillnad mot allianspartierna.

Också regeringens politik för de offentliganställdas villkor ligger närmare Sverigedemokraternas politik. Regeringen satsar både mera pengar på offentlig verksamhet och tar upp de frågor om arbetstider och arbetsmiljö som också SD börjat tala om på senare år.

I andra frågor blir resultatet lite blandat men även här torde en sverigedemokratisk vägning luta åt regeringens håll. Regeringen höjer taket i arbetslöshetsförsäkringen. Rätt väg enligt SD.  Regeringen vill satsa mera på att underhålla järnvägar. Också i SDs smak. Regeringen vill liksom SD satsa mera på miljö- och naturvård.  Försvarsbudgeten är också viktig för SD men där är alternativen lika dyra/billiga.

På skattesidan kan Sverigedemokraterna däremot se en hel del fördelar hos allianspartierna. Visserligen är de överens  med regeringen om den viktigaste skattehöjningen, arbetsgivaravgifterna för unga. Men både SD och de borgerliga är kritiska mot att höja skatterna på högre inkomster. Till exempel att jobbskatteavdraget minskas för de som tjänar över 50 000 kronor i månaden. Sverigedemokraternas talesman Oscar Sjöstedt har gjort ett stort nummer av just den frågan.

Som riksdagens mest kärnkraftsvänliga parti är SD också motståndare till regeringens förslag att höja skatten på kärnkraftsel. Och SD gillar inte förslaget att införa en tredje "pappamånad"

Summa summarum tycks det alltså finnas rätt goda skäl för Sverigedemorkaterna att se regeringens budgetförslag som "det minst onda" ur SD-synpunkt. Och därmed skulle man kunna bortse från talet om en regeringskris efter budgetbeslutet i riksdagen den tredje december.

Men så enkel är inte frågan. På ett allmänt ideologiskt plan står Sverigedemokraterna längre från s-mp-regeringen. Särskilt Miljöpartiet är mycket illa sett av SD. I invandringspolitiken är de Gröna den yttersta motpolen till SD och Jimmie Åkesson brukar beteckna MP som extremister. För de flesta sverigedemokrater är det en styggelse att ett sånt parti sitter i regeringen och saken blir inte bättre av att Vänsterpartiet har ett finger med i budgeten. SD är ett kulturkonservativt och anti-socialistiskt parti, tydligt parkerat på politikens högra planhalva. 

Det finns alltså starka ideologiska drivkrafter att leta efter skäl att motarbeta s-mp-regeringen. 

Samtidigt har partiet just nu gott självförtrende. Opinionsmätningar går SDs väg och partiledningen känner sig stärkt av att flyktingdebatten kommit i centrum efter nya prognoser från Migrationsverket. 

Ändå talar mycket för att budgetdebatten slutar i ett antiklimax. SD vill nu demonstrera sin maktposition. Partiet får rikligt med medial tid för att bilda opinion mot de andras politik att isolera partiet. SDs tystnad om vilka knappar de ska trycka på den tredje december är en daglig demonstration mot detta. Som hörs oavsett hur de röstar. Dessutom kommer det rikligt med tillfällen framöver för SD att tillsammans med allianspartierna tillfoga regeringen nesliga nederlag i riksdagen.

En regeringskris är ett vågstycke. Den kan sluta med att SD inte längre har någon vågmästarställning. Kanske bättre då att ta striden senare när ledaren inte är sjukskriven.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".