Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ferguson

Fergusonspecial: Agneta Furvik på plats i upprorsstaden

Publicerat fredag 28 november 2014 kl 05.00
"Händelsen skickar oss 50 år tillbaka"
(3:16 min)
En demonstrant skriker mot poliserna i Ferguson.
1 av 6
En demonstrant skriker mot poliserna i Ferguson. Foto: TT
En soldat från nationalgardet står utanför stadshuset i Ferguson.
2 av 6
En soldat från nationalgardet står utanför stadshuset i Ferguson. Foto: TT
Demonstranter står uppradade ansikte mot ansikte med poliser och nationalgardister i Ferguson.
3 av 6
Demonstranter står uppradade ansikte mot ansikte med poliser och nationalgardister i Ferguson. Foto: TT
Mataffär i Ferguson som bommat igen fönstren för att skydda sig mot plundring.
4 av 6
Mataffär i Ferguson som bommat igen fönstren för att skydda sig mot plundring. Foto: TT
En husvägg som raserats med tegelstenar spridda över marken.
5 av 6
Förstörelsen i Ferguson har varit stor de senaste dagarna. Foto: TT
Demonstranter i folkmassa med plakat som "svarta liv räknas". Foto: TT
6 av 6
Rasskillnader står i fokus för demonstrationerna i Ferguson där nästan alla poliser är vita men många gripna är svarta. Foto: TT

"Skingra er, gå hem", ropar polisen i megafoner. Kvar står massan av demonstranter. En bit bort vårdar frivilliga tårgasoffer med vatten och mjölk för ögonen. Agneta Furvik rapporterar på plats i Ferguson, Ohio.

Rader av soldater och kravallutrustad polis och soldater står på ena sidan och på den andra demonstranter med plakat i händerna.

– Michael Brown dog inte bara, han blev mördad, det är vad det handlar om – han blev mördad, säger en mycket gammal och mycket sliten man som kallar sig Tony.

Tony har bott i Ferguson i hela sitt liv, och han har varit ute varje kväll sedan protesterna började i augusti. Han deltar inte aktivt, utan står lite vid sidan av och betraktar det som pågår i hans stad.

– Det som hände Michael Brown, och att ingen ställs till svars för det – det skickar oss 50 år tillbaka i tiden, säger Tony.

– Nu som då gäller samma sak: Den som dödar en svart man går fri. Ingenting händer, ingenting.

Scenen är densamma som så många andra kvällar här i Ferguson – på ena sidan demonstranter på rad, sjungandes, ropandes, med plakat i händerna.

Mittemot dem: rader av kravallutrustad polis, och sedan i tisdags, ännu fler rader av soldater från nationalgardet. Militärfordon patrullerar, strålkastare och högtalare bryter in med ljus och ljud, tårgasröken ligger tung, vapen riktas.  Situationer som spetsas till, order som ropas ut från polisfordonens megafoner: "skingra er", "gå hem".

Fran är frivillig sjukvårdare, hon tar hand om skadade, sprutar vatten och mjölk på tårgasförblindade och finns till hands i största allmänhet:

– Jag tog hand om ett hundratal i går kväll, vi sjukvårdare är här för att hjälpa folket här.

Fran är kritisk mot den starka närvaron av polis och militär, som hon menar provocerat fram den vandalisering som skett bortom de fredliga protester som hela tiden dominerat i Ferguson. Långt ifrån alla håller med henne, men hon är övertygad:

– Det är alldeles för mycket, alldeles för aggressivt! Man skulle kunna tro att det är krig här med alla dessa militärer överallt, säger Fran.

En av de som står öga mot öga med soldater och poliser, med bara några meter emellan, är 20-årige Marcus. Han står tyst och stilla och håller i sitt plakat, och han är djupt berörd av både dödsskjutningen, och av förstörelsen av Ferguson.

– Det är helt meningslöst, helt galet, säger Marcus om de nedbrända och sönderslagna butikerna och restaurangerna.

– Men det hände för att några blev helt tokiga av ilska när beskedet kom, att Darren Wilson inte kommer att åtalas för Michael Browns död, säger han.

Marcus är mycket medveten om att han är del av något som kommer att få en plats i framtidens historieböcker, nu när en enskild händelse i Ferguson håller på att förvandlas till en ny medborgarrättsrörelse i USA:

– Jag har bara läst om sextiotalets medborgarrättskamp i skolan, och jag hade aldrig trott att jag själv skulle hamna mitt uppe i den, säger denne tjugoåring.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".