Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Återfann barnen tio år efter tsunamin

Publicerat fredag 19 december 2014 kl 06.00
Mamma Lia: "Vi gav aldrig upp hoppet"
(2:04 min)
Roudha, i mitten, och Arif, till höger upplevde de där många timmarna på havet tillsammans, något de inte minns idag. Här busandes med en släkting.
1 av 3
Roudha, i mitten, och Arif, till höger, drevs bort av vågorna. Här tillsammans med en släkting. Foto: Margita Boström / SR
Nu börjar människorna i Aceh att åter våga sig tillbaka till sina älskade stränder. Men i många år efter tsunamin stod stränderna helt tomma. Foto: Margita Boström/SR
2 av 3
Nu börjar människorna i Aceh att åter våga sig tillbaka till sina älskade stränder. Men i många år efter tsunamin stod stränderna helt tomma. Foto: Margita Boström/SR
Kyrkogården där alla de oidentifierade människorna som försvann och dog i vattnet i Khao Lak. Deras kvarlevor ligger i behållare så att man i framtiden ska kunna fastställa deras identitet om någon anhörig efterfrågar det.
3 av 3
Kyrkogården i Khao Lak. Kvarlevor ligger i behållare så att man i framtiden ska kunna fastställa deras identitet om någon anhörig efterfrågar det. Foto: Margita Boström /SR

Det är tio år sedan tsunamin svepte in över delar av Sydostasien. En familj vars två små barn försvann i tsunamivågorna återförenades mirakulöst nog för några månader sedan. Sveriges Radios korrespondent Margita Boström har träffat dem i Aceh.

Det var den 26 december 2004, klockan var en minut i åtta på morgonen då platåerna strax utanför Sumatras kust rörde sig och skapade jättevågorna.

Fiskebyn Pango utplånades nästan helt, den där dagen för 10 år sedan. Två små barn flöt iväg ut på havet på en träskiva mot en säker död. Men sedan hände något.

– Det kom en jättestor våg över oss, berättar Arif och visar med armen hur vågen slog in över hans huvud.

Han var bara sju år.

Den morgonen stod mamma Lia och tvättade kläder utanför familjens hus.

– Jag kände hur det skakade och gick in väckte barnen. Efter det kom folk springande och skrek att vattnet kommer. Min man tog då de små barnen på mopeden för att köra upp till en säkrare plats, berättar Lia.

Den smala vägen blev snabbt full av desperata människor som försökta rädda sig själva och sina barn. Då kom våg nummer två, som var den högsta. Människor for runt i vattenmassan tillsammans med all bråte.

Mamma Lia fick tag i äldste sonen Zahiri. De slogs omkull av vattnet, men tappade inte bort varandra.

Pappa Oti fick upp Roudah och Arif på en träskiva. Han höll ett stadigt grepp om den lilla farkosten. Det var den tredje vågen som slet loss skivan från pappans händer.

Sedan den dagen har föräldrarna letat. Många av barnen som kom bort från sina föräldrar fördes till uppsamlingsläger och när nya så kallade tsunamibarn kom dit åkte mamma Lia och pappa Oti dit med samma förhoppning.

– Men varje gång fick vi åka därifrån besvikna, men vi gav aldrig upp hoppet för vi hittade heller aldrig deras kroppar, säger Lia.

Vad som hände där ute på havet och hur barnen lyckades hålla sig kvar på träskivan är en gåta som inte någon kan förklara. Morgonen efter vågen minns Roudah att hon vaknade på en strand.

– Allt jag ser är att det ligger en massa fiskebåtar där jag är. Jag kommer inte håg mitt namn och kan inte prata, säger Roudah.

Ön de flutit i land på var Nias, en ö som ligger i en kedja av öar utanför Sumatras västkust. Med färja tar det mellan 8-9 timmar dit och det är över tio mil.

Arif hamnade i en familj som tillhörde GAM-gerillan, separatiströrelsen som under flera decennier förde ett gerillakrig för att få bilda en egen separat stat i Aceh.

– Dom skar honom upprepade gånger här över armen, säger Lia och visar upp Arifs arm. På den finns djupa skärsår. De hotade att döda honom.

En släkting som kände igen Roudah och den efterföljande mediauppmärksamheten på Sumatra gjorde att barnen återförendades med sina föräldrar för ett par månader sedan. 

– Jag är glad, mycket glad. Men hoppas att den som torterade min son straffas, säger mamma Lia.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".