Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Chatt: Ekots Vincent Dahlbäck minns Aceh tio år efter tsunamin

Publicerat fredag 19 december 2014 kl 05.00
Studio ett: Hör Vincent Dahlbäck berätta om Aceh efter tsunamin
(3:14 min)
Vincent Dahlbäck
1 av 8
Ekots Vincent Dahlbäck. Foto: Sveriges Radio.
Meulaboh ruiner i ruiner. Foto: Vincent Dahlbäck/SR
2 av 8
Meulaboh ruiner i ruiner. Foto: Vincent Dahlbäck/SR
Foto: Vincent Dahlbäck/SR
3 av 8
Foto: Vincent Dahlbäck/SR
Foto: Vincent Dahlbäck/SR
4 av 8
Foto: Vincent Dahlbäck/SR
Kroppar i förödelsen. Foto: Vincent Dahlbäck/SR
5 av 8
Kroppar i förödelsen. Foto: Vincent Dahlbäck/SR
Foto: Vincent Dahlbäck/SR
6 av 8
Foto: Vincent Dahlbäck/SR
Foto: Vincent Dahlbäck/SR
7 av 8
Foto: Vincent Dahlbäck/SR
Foto: Vincent Dahlbäck/SR
8 av 8
Foto: Vincent Dahlbäck/SR

"Man grävde upp lik i stan med grävskopa och fraktade dem till massgravar där de brändes", berättar Ekots reporter Vincent Dahlbäck som för tio år sedan åkte till det hårt drabbade Aceh i Indonesien. Under fredagen chattade han om minnena från tiden efter tsunamikatastrofen.

Johan Knutsson: Hej och välkommen till den här chatten med Vincent Dahlbäck som var på plats i Aceh för snart 10 år sedan efter att tsunamin slog till på annadagen. Om en kvart svarar han på dina frågor men du kan ställa dem redan nu.

13:44, 19 December 2014

Anna: Varför var det just du som åkte till Aceh?

Vincent Dahlbäck, Ekot: Hej Anna! Det var under jukllovet, många var lediga - och jag ansågs väl kunna handskas med katastrofsyner. Det var min chef som valde.

13:57, 19 December 2014

Johan Knutsson: Nu är vi igång. Ställ din fråga.

13:58, 19 December 2014

Inga-Lill Bengtsson: Hej Vincent! Jag undrar hur man klarar av att jobba som reporter under en sån här förfärlig katastrof? Hur orkar man mentalt? Hur klarade du att rapportera i sändning efter sändning rent tekniskt, jag menar, infrastrukturen måste ju vara till stora delar förstörd.

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Hej Inga-Lill! Mycket adrenalin - och en ganska stor vana från Afrika; Rwanda, Kongo, Darfur etc..Mycket riktigt; ALL infrastruktur var utslagen, men jag hade en satellittelefon med mig, och fick koppla in mig på en bensin-generator för att ladda dator och telefon.

14:00, 19 December 2014

En som läser allt även nu: Det finns en del som tycker att man inte ska älta händelser så långt efteråt. Varför är det bar att minnas det som hände? vad tycker du är det viktigaste att minnas och lära sig så här 10 år efteråt?

Vincent Dahlbäck, Ekot: Hej läsare! Historien är alltid viktig att lära sig av, tycker jag. Det största tycker jag är att människorna kunde ta sig samman, avsluta sitt 30 år gamla inbördeskrig och satsa på att bygga upp samhället igen. Att inte bara ge upp.

14:03, 19 December 2014

Pidde: Vilket är ditt starkaste minne från de här dagarna?

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Det var nog omfattningen. Mängden av döda männsikor och storleken på katastrofen. Svår att föreställa sig kraften i en sådan jordbävning och vad en 30 meter hög våg kan ställa till med.

14:05, 19 December 2014

Erik: Hjälpte du även till på plats, och hur länge var du där??

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Nej, jag hjälpte inte till. Jag var där för att beskriva hur katastrofen hade drabbat alla och vad som gjordes för att hjälpa. Jag var i Banda Aceh i fyra dagar, och senare i Meulaboh, som då fortfarande var helt isolerat från omvärlden.

14:06, 19 December 2014

Gillar inte sandlåda: I Sverige blev det ju mycket kritik mot UD för att de inte fattade katastrofens vidd. Var det likadant där du var? varför minns vi Thailands katastrofen mer, än Aceh där du var?

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Eftersom det var inbördeskrig i Aceh, så var det en stängd provins. Inga nödrop hade gått ut därifrån, inga larm och ingen önskan om hjälp. Vad ingen visste var att nästan all militär och gerilla var bortspolad, så det drjde flera dagar innan hjälpen kom. Jag var på första planet in, med Läkare Utan Gränser och ett TV-team från AFP - efter mycket tjat på militären om att få resa in.

14:09, 19 December 2014

Clas: Skulle du åka ut igen om det inträffar en likadan tsunami? Eller var det en så obehaglig händelse att du hellre överlåter det på någon annan? Eller måste man åka om chefen säger det?

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Inga-Lill, hur konstigt det än låter, så skulle jag åka igen. Frivilligt. Det griper tag i en på något sätt.

14:10, 19 December 2014

Lisa: Var det inte svårt för dig att se all misär? Hur går det att arbeta under sådana förhållanden?

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Konstigt nog har det varit värre att se offren för folkmordet i Rwanda och enskilda människor som svälter ihjäl i Sudan. Här blev det en så överväldigande mängd - men ändå en olycka, en naturkatstrof. Efter två dagar i vatten och i tropiska hetta, så gick inte människorna att känna igen. Inte ens de anhöriga som letade vid broarna kunde känna igen nära och kära.
Visst är det tufft att jobba så; ingen mat, inget vatten, få transportmedel - men från Afrika var jag van att lösa logistikproblem. Mer eller mindre lyckat...

14:14, 19 December 2014

Leif: Hur bearbetar man det man har varit med om i efterhand, när andrenalinet har lagt sig?

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Mycket får man ur sig genom att formulera det till er lyssnare; en slags terapi där man går igenom allt man upplevt under dagen för att sammanfatta det i text och tal. Det är nog en stor fördel journaluister har, jämfört med hjälparbetare som inte tvingas att beraätta allt de upplever.

14:15, 19 December 2014

Minnesgod: Går det att föreställa sig innan man åker hur det kommer att se ut?

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Ja, i någon mån. Har du sett svält, har du sett flyktingläger, har du sett krig, så går att förberade sig. Dock var Tsunamin något helt nytt, men därmed inte skrämmande.

14:18, 19 December 2014

J-O: Att tsunamin var en tragedi och att många bär på traumatiska minnen och sorg är ett faktum och det känns fint att vi uppmärksammar detta. Men varför är det så lite fokus på den närmast brottsliga inkompetens som svenska myndigheter och politiker uppvisade. När 1000 tals svenskar satt strandade bland lik ,döende och sjuka , med döda eller saknade familjemedlemar gick tog statsministern sovmorgon och utrikesministern gick på teater. Sen gick dag efter dag när svenskar fick se nation efter nation hämta hem sina medborgare och iställe sig bli kvar. Man skulle skriva på skuldförbindelse för att få plats på flyg hem till sverige ... Flera de centralt inblandade tjänstemännen återfinns nu på ambasdörsposter och andra karriärtjänster ... Var fick inte dessa , som inte tyckte en liten tsumnai var värd att bryta semestern för, en spark i arslet så de landade på månen. Detta gör mig så arg att jag darrar när jag skriver detta !

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Tyvärr har jag inget svar på det. I Acheh rådde krig och fanns ingen svensk, så det var kanske en anledning till att uppmärksamheten var låg från Sverige. Trots att katastrofen där handlade om 170.000 döda!

14:20, 19 December 2014

nina: Kände du någon gång att du själv var i fara?

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Nej, befolkningen i Aceh var mer än hjälpsam och vänlig.

14:21, 19 December 2014

Voffsan: Hej Vincent! Hur ser beredskapen ut i dag i Thailand och Aceh för den här typen av katastrofer?

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Mycket bättre! Nu finns varningssystem och en beredskap. För nu vet man vad som kan hända.

14:22, 19 December 2014

jultomten: Har du varit tillbaka i området efter tsunamin? Hur var det i så fall?

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Nej, inte i Aceh. Jag reste tillbaka till Afrika för att fortsätta bevaka den kontinenten. Men jag skulle gärna resa tillbaka nu, när jag hör så mycket från mina kollegor om hur denna provins rest sig, byggts ut och utvecklats.
Om man skall säga något positivt, så var det att Tsunamin definitivt sattte stopp för inbördeskriget, så att det nu har varit fred i tio år. En liten tröst, kanske...

14:26, 19 December 2014

Jenny: Minns du någon scen eller något tillfälle som du kommer ihåg extra väl som du skulle kunna beskriva?

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Det som grep en först av allt, var den gråbruna leran som täckte allt, och där människolemmar stack ut från bråte. Och alla kroppar som låg och flöt vid brofästena över den stora floden. Och hur grävskopor varligt lyfte upp kroppar ur vattenfyllda gropar.
men en sak som slog mig, var alla skor som låg överallt - som om människor bokstavligt slagits ur skorna. Fina skor, sandaler, arbetsskor - allt! De skorna berättade mycket om människorna som en gång hade gått i dem.

14:29, 19 December 2014

Cloud Strife: Hur talar man om tsunamin 2004 i Thailand idag? Är det en stor tragedi som aldrig får glömmas eller är det mest vi i Sverige som minns den?

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Thailand vet jag inte riktigt, men i aceh är den ständigt närvarande och hänvisas till. Det var en genomgripande förändring i historien på många vis.

14:30, 19 December 2014

Namid: Hur kan vi hantera en katastrof bättre nästa gång, tycker du?

Vincent Dahlbäck, Ekot:
Sverige har ju ökat sin beredskap efter Estonia och Tsunamin, så förhoppningsvis är vi, som nation, bättre rustade. Hoppas jag.

14:31, 19 December 2014

Johan Knutsson: Nu avslutar vi den här chatten med Vincent Dahlbäck. Tack för alla frågor.

14:33, 19 December 2014

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".