Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Den stora minnesdagen i Auschwitz - 70 år senare

Publicerat tisdag 27 januari 2015 kl 14.58
"Vid stod där och undrade - dusch eller gas?"
(2:02 min)
Vägen till Auschwitz.
1 av 3
Vägen till Auschwitz. Foto: Vincent Dahlbäck/Ekot
Minneskransar vid väggen där fångar regelmässigt avrättades
2 av 3
Minneskransar vid väggen där fångar regelmässigt avrättades. Foto: Vincent Dahlbäck/Ekot.
Tågspåren ut ur Auschwitz.
3 av 3
Tågspåren ut ur Auschwitz. Foto: Vincent Dahlbäck/Ekot

Den stora minnesdagen i Auschwitz, 70 år efter förintelsen, inleddes imorse med en kransnedläggning av överlevande. Vid den mur där fångar regelbundet brukade tas ut och skjutas. Nu är det inte många kvar som minns den tiden.

Bara en så enkel sak, som att återse en mur, väckte smärtsamma minnen hos de tiotal överlevande från Auschwitz. Men mer än så, ville de inte återleva tiden, utan gick nu med stela steg förbi gaskammaren, krematoriet och barackerna där de bodde.

Nu väntas kanske 300 överlevande, de flesta mellan 80 och 90 år, delta i den stora minneshögtiden, i det verkliga dödslägret; Auschwitz-Birkenau, där närmare en miljon judar gasades ihjäl och brändes under fyra års tid.

Ett stort tält har byggts upp, så stort att kortändan täcker muren, vakttornet och innefattar dödsporten, där det ensamma järnvägsspåret fortsätter in i det som var ett helvete.

Celina Biniaz kom hit 1944, när hon var 13 år. Hon, tillsammans med alla andra beordrades in i duschen. Och då visste alla vad som pågick i Auschwitz: vatten eller gas?

– Vi stod där helt nakna, undrandes; vad som skulle hända härnäst? Kommer det bli en dusch eller gas? Du anar inte hur det kändes när vattnet till slut kom.

Glädjen över att det var vatten, var obeskrivlig. Och om dessa upplevelser berättar hon nu om för de 3000 gäster, som kommit från 49 länder, och nu fyller det stora tältet.

Och även om detta kanske blir den sista, stora minneshögtiden över förintelsen, så tror inte Celina att vi har sett folkmord för sista gången; Rwanda, Bosnie.

– Det händer igen; I Rwanda, i Darfur och nyligen i Frankrike. Vi måste vara vaksamma, och nu senast det som hände i Paris, anser Celina Biniaz var ett illavarslande tecken.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".