Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Fakta: Dublin­förordningen – så fungerar det

Publicerat torsdag 5 februari 2015 kl 03.00
EU-flagga. Foto: SVT-bild

Dublinförordningen har funnits sen 1990-talet, men blev en del av EU:s lagstiftning 2003. Förordningen kallas ibland "principer om första asylland" och reglerar vilket EU-land som är ansvarigt för att pröva en asylansökan.

Tanken med Dublinförordningen är att en asylsökande bara ska kunna få sin sak prövad i ett land. I förordningen fastställs tydliga kriterier för vilket land som är ansvarigt.

I praktiken innebär förordningen att den asylsökande ska prövas i det första land som han eller hon kommer till i EU. Detta gäller inte den som har nära anhöriga i ett annat EU-land, eller som har fått ett visum utfärdat  till något annat EU-land. Om det behövs så ska den asylsökande överföras, det vill säga skickas tillbaka, till det första asyllandet så att prövningen alltså görs där.

För att veta vilket land som är ansvarigt för asylprövningen måste alla migranter som kommer till EU lämna sina fingeravtryck som lagras i EU:s fingeravtrycksregister Eurodac.

Dublinförordningen bygger på att EU-länderna kan lita på varandras rättssystem, men på senare år har det kommit flera domar i EU:s domstol och i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg, som begränsar möjligheterna att överföra asylsökande till flera EU-länder. Bland annat överföringar till Grekland har begränsats, eftersom asylsystemet där inte anses rättssäkert.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".