Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Nu håller Mariupol andan

Publicerat fredag 20 februari 2015 kl 12.36
"Min pappa är vid fronten"
(2:37 min)
Foto: Kristian Åström/Sveriges Radio.
I Mariupols gymnasium högtidlighölls i dag minnet av de som sköts ihjäl i Kiev för ett år sedan. Foto: Kristian Åström/Sveriges Radio.

Samtidigt som de kommer rapporter om en militär uppladdning i de sydöstra delarna av Ukraina utanför Mariupol högtidlighåller Ukraina i dag minnet av de så kallade himmelska hundrade - de demonstranter som sköts ihjäl på Majdan i Kiev för ett år sedan. I alla Mariupols skolor hålls minnesceremonier, samtidigt som allt fler fruktar ett angrepp på staden.

Eleverna i klass tio och elva på Mariupols gymnasium har just hållit en tyst minut. Nu ser de en video med porträttbilder på de demonstranter som sköt ihjäl på Majdan. Varje offer - en bild med namn och ålder.

Därefter förklarar läraren att de döda är hjältar och ingen ska tro på den ryska proagandan om fascister. De var patrioter, säger hon. Elever har skrivit långa tal om hjältarna som läses upp.

Sedan spelas en rockvideo med bilder från striderna på Majdan med sårade och skjutna i en blandning med musik av ett av Ukrainas mest populära band, Brutto. Allt producerat i Kiev. Den så kallade undervisningen om Majdan är under dagen obligatorisk i alla ukrainska skolor.

– Det är motpropaganda, men bra propaganda, säger läraren Natalia Luckrikova.

Hon håller ett litet tal inför klasserna om hjältarna, om soldaterna som finns utanför Mariupol och strider mot de ryskunderstödda separatisterna. Men vad ska du säga om separatisterna intar staden? frågar jag.

– Det kommer inte att ske. President Porosjenko, med stöd av USA och Väst, kommer att skydda oss.

Men alla är inte övertygade. I staden finns en pil till närmsta skyddsrum sprejat på alla hus och det kommer rapporter om den militära uppladdningen bara några mil bort.

Ingen elev säger något i klassrummet. Men efteråt, när jag pratar med några av 16-åringarna inför nästa lektion i biologi, kommer tårarna.

– Min pappa är 40 år. Han är vid fronten någonstans vid Donetsk, jag har sett honom två gånger sedan i somras.

16-åriga Svetlana Derkach, klädd i kort kjol, blå tröja och vita strumpor gråter när hon berättar och går över till ryska.

– Varje gång de skjuter med artilleri mot pappa ringer han hem och säger att han älskar oss. Jag vill inte att han ska dö.

Eleverna tror att det snart är Mariupols tur, att snart kommer ryskt artilleri att beskjuta staden. Men de tror inte på det skydd som myndigheterna försäkrar finns.

– Vi har skyddsrum men de är byggda på 50-talet. De ger inget skydd. Här på skolan finns ett rum för elever och ett för lärarna och vi har lagrat mat. Må de bara inte komma, då blir det en katastrof, säger 16-åriga Irina Litvinenko.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".