Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Sex som självskadebeteende - "Man måste våga fråga"

Publicerat torsdag 17 december 2015 kl 15.18
Sex som självskadebeteende - "Man måste våga fråga"
(3:22 min)
Malin Jenstav (tv) och Malin Meissner (th) är projektledare på Stockholms Tjejjour. Foto: Stephanie Zakrisson/Sveriges Radio
1 av 2
Malin Jenstav (tv) och Malin Meissner (th) är projektledare på Stockholms Tjejjour. Foto: Stephanie Zakrisson/Sveriges Radio
Handboken "Stopp! Se mig, hör mig, tro mig!" är till för olika verksamheter som träffar unga och barn. Foto: Stephanie Zakrisson/Sveriges Radio
2 av 2
Handboken "Stopp! Se mig, hör mig, tro mig!" är till för olika verksamheter som träffar unga och barn. Foto: Stephanie Zakrisson/Sveriges Radio

En ny enkätstudie bland knappt 6000 gymnasieungdomar visar att drygt två procent av de någon gång skadat sig med sex, och att de sällan söker hjälp. Stockholms Tjejjour, som haft kontakt med tjejer som skadat sig med sex, uppger att många av de har känt sig dåligt bemötta när de vågat berätta.

Lisa, som egentligen heter något annat, är i dag 25 år. Hon berättar om hur hon lyckades vända på den nedåtgående spiral av självskadebeteende som pågått sen tidiga tonåren.

– Det var först när jag träffade min nuvarande partner. För första gången så var det någon som lyssnade, och som förstod mig. Jag frågade honom flera gånger om det verkligen kunde vara så att jag mådde så här dåligt, om det inte var så att alla har det så och att det bara var jag som inte kunde hantera det. Men han fick mig att förstå att jag behövde söka hjälp, och att det faktiskt är ok att må dåligt, säger Lisa.

Innan dess berättade Lisa aldrig för någon vad hon gjorde. Att hon kände ett tvång att träffa män, och att döva sin ångest genom att ha sex fast hon egentligen inte alls ville.

När hon tog steget och började skriva om det i sin nya blogg så innebar också det en vändpunkt. Då började hon få kommentarer och mejl från andra och förstod att hon inte var den enda som hade sex på det här sättet, att det inte var henne det var fel på.

– Plötsligt upptäckte jag ju att det finns en hel värld av människor som mår dåligt. Jag tyckte att det var så otroligt skönt att känna att jag inte var ensam, säger Lisa.

Stockholms Tjejjour driver ett särskilt projekt just för att uppmärksamma frågan kring sex som självskadebeteende. Malin Jenstav är en av projektledarna.

 – Det första vi märkte var att det råder en otrolig brist på kunskap om det här. Vi har fått många berättelser där tjejer sökt professionell hjälp men fått dåligt bemötande, vilket fått mycket negativa konsekvenser för tjejerna, berättar Malin Jenstav.

Utifrån enkäter som tjejjouren haft på sin hemsida så har en handbok tagits fram, som är tänkt att kunna hjälpa olika verksamheter som möter det här problemet.

Uppfattningen på Stockholms Tjejjour är att vuxenvärlden måste bli bättre på att öppna för att unga ska våga prata om det här - att ställa frågor och lyssna bättre. Malin Meissner är också projektledare på tjejjouren:

– Jag tänker också att det här faktiskt går att förebygga. Många av de vi har kontakt med pratar om att de hade velat ha en annan bild av sex, från skolan eller vuxenvärlden. Det innebär ju att de inte fått information om någonting annat. När man har nära kontakt m ungdomar måste man ta ansvar för att prata om sådana här saker, om vad som är ok och inte ok sex, säger Malin Meissner som också är projektledare på tjejjouren.

Lisa, som självskadade på olika sätt från tidig ålder och med sex från början av tonåren, hade kontakt med barnpsykiatri och skolpersonal för att hon mådde dåligt, men trots synliga ärr på armarna så var det ingen som frågade om vad som egentligen pågick.

– Det är viktigt att tänka på att det här är individer som mår väldigt dåligt. Även om de försätter sig i en situation som är dålig så är det viktigt att inte skuldbelägga dem, säger hon.

Om någon började misstänka något, hur hade du velat att den skulle agera?

– För det första: våga fråga, och gärna flera gånger. Hade någon frågat rakt ut, så hade jag nog först sagt nej på grund av att jag skulle blivit chockad. Men därför är det viktigt att inte ge upp, utan misstänker man nåt, fortsätt fråga och håll ögonen öppna. Det är inte lätt att öppna upp sig, det är jättesvårt, säger Lisa.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".