Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Apatiska barn ska få bättre hjälp i skolan

Publicerat måndag 11 januari 2016 kl 06.12
Fick pröva sig fram i hemundervisning
(2:43 min)
Apatisk barn. Foto: Mona Hambraeus
Ett apatiskt barn ( bilden har inget med personerna i artikeln att göra). Foto: Mona Hambraeus/Sveriges Radio.

Skolan kan spela en viktig roll för de barn som under asylprocessen insjuknat i så kallat uppgivenhetssyndrom och blivit apatiska. Men för de lärare som får i uppgift att undervisa dem kan mötet vara en utmaning både känslomässigt och pedagogiskt och i dag saknas stöd och information.

Bodil undervisade apatiska Sarah i hemmet under nästan två år och hon minns fortfarande första mötet.

– Det går inte att föreställa sig hur mötet skulle vara eller hur det skulle bli. Det sitter en flicka i rullstol. Blicken är rakt fram. Finns inga sidoblickar. Sitter och tittar på mig hela tiden men det finns liksom ingen kontakt som jag såg då, säger Bodil.

Från den första tiden med Bodil minns Sarah, som i dag är 16 år, ingenting.

– Nej, det är svårt. Ibland kommer lite men ibland inte.

Uppgivenhetssyndrom - som tidigare kallades apati - är ett tillstånd som ofta drabbar barn som befinner sig i asylprocessen. Forskning tyder på att svår kronisk stress leder till utbrändhet i kroppens stressystem och gör att barnet blir liggande i ett apatiskt tillstånd. I den svåraste graden av uppgivenhetssyndrom matas barnen med en slang som går ner i magen.

Resan tillbaka till ett friskt tillstånd kan ta flera år och i den här processen kan skolan spela en viktig roll. Det skriver bland annat Socialstyrelsen i sin handledning om barn med uppgivenhetssyndrom.

Men i dag saknas kunskap om vad skolan ska göra och Bodil som hemundervisade Sarah fick pröva sig fram.

– Jag blandade. Vi sjöng och gjorde rörelser. Det var jag som gjorde rörelse med Sarahs armar.

Vad fick du för respons?

– I början var det ingen alls.

Gregor Bååth är generaldirektör på Specialpedagogiska Skolmyndigheten och efter att ha hört Sarahs och Bodils berättelse vill han försöka hjälpa till.

– Jag tycker nog att det finns anledning att ta fram ett mer riktat material, säger Gregor Båth.

Kommer ni göra det?

– Ja, jag skulle vilja titta på detta tillsammans med mina medarbetare och se vad har vi för möjlighet att göra det så att vi gör det på ett effektivt och bra sätt och hittar vi de vägarna så kommer vi att göra det.

Specialpedagogiska skolmyndigheten ska nu ta kontakt med Bodil för att få ta del av hennes erfarenheter.

Sarah var sjuk i uppgivenhetssyndrom i två år och för henne tog det ytterligare två år att bli frisk. Trots att hon inte minns den första tiden av Bodils undervisning är hon evigt tacksam för att Bodil kom och gav hemundervisning varje vecka och tror att det hjälpte henne att bli frisk.

– Hon hjälpte mig jättemycket och var bredvid mig när jag behövde det, säger Sarah.

Ett längre reportage om Bodil och Sarahs resa kan man höra i Studio Ett.

För att skydda flickan använder vi bara förnamnen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".