Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Årets första partiledardebatt

Ramberg inför debatten: Etablissemang och uppstickare byter plats

Publicerat onsdag 13 januari 2016 kl 06.00
Delad bild: Tomas Ramberg, Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra i riksdagen.
Ekots inrikespolitiske kommentator Tomas Ramberg tror att dagens partiledardebatt kommer att bli annorlunda än den förra. Foto: Pablo Dalence/Sveriges Radio, Anders Wiklund / TT.

När partiledarna i dag möts i årets första partiledardebatt har mycket hänt sen deras senaste möte. Uppstickare och etablissemang har bytt plats i den svenska debattens mest omstridda ämne: Invandringsfrågan.

Ibland är tre månader länge i politiken. När partiledarna möttes i oktober förra året var Sverige fortfarande ett land som välkomnade flyktingar. Sverigedemokraterna beskrev sig fortfarande som "den enda oppositionen" mot den invandringspolitik som stöddes av ett sju-parti-etablissemang.

Men de invanda replikerna från oktober-debatten hann knappt klinga ut förrän kartan ritades om radikalt. Nu står sex av åtta partier bakom en politik som försöker hålla asylsökande borta från Sverige. I olika nyanser står s-mp-regeringen och fyra oppositionspartier för åtgärder som är avsedda att minska invandringen. Bara Centern och Vänsterpartiet förespråkar idag en politik som liknar den som nyss var den officiella linjen.

Etablissemang och uppstickare tycks alltså ha bytt plats i det politiska planetsystemet. Miljöpartiet och Sverigedemokraterna är de som får svårast att orientera sig i den nya världen. De är vana vid, och har trivts med, att se varandra som extremerna i flyktingpolitiken. Ideologiskt står de fortfarande långt i från varandra. Men i den praktiska politiken har de drastiskt närmat sig.

Det gröna språkröret Åsa Romson vill nog helst diskutera andra ämnen i dag medan Jimmie Åkesson får kämpa för att bevara sin särart, åtminstone när det kommer till konkreta förslag. SD-ledaren har själv medgivit att Moderaterna krupit nära. Dagens debatt blir ett test på hur partierna kan inrätta sig i den nya ordningen.

Rollbytet i flyktingpolitiken påverkar inte bara riksdagsdebatten. Hela den offentliga diskussionen behöver hitta in i den nya ramen. Det myckna talet om "åsiktskorridoren" har redan tidigare ifrågasatts men använts med framgång.

Nu, när 88 procent av riksdagens ledamöter tillhör partier som försöker hålla flyktingar utanför Sveriges gränser blir det inte lätt för invandringsmotståndare att utmåla sig som rebeller som "vågar lyfta på locket". Eller påstå att det "inte är tillåtet" att kritisera en generös flyktingpolitik. Det har i själva verket blivit den allmänna visdomen att göra så.

Räkna också med debatt om energi och utrikespolitik idag.

Regeringen har fått kritik för att inte stå upp mot den polska regeringens inskränkningar i yttrandefriheten. Den kritiken kommer säkert att upprepas i dag. Kanske inte från Moderaterna eftersom både Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt låg lågt när motsvarande utveckling skedde i Ungern. Men från andra håll.

Efter att regeringen inlett med några kontroversiella ställningstaganden i utrikespolitiken - erkännandet av Palestina och det uppsagda Saudi-avtalet - har den sen legat påtagligt lågt. Krav som både Miljöpartiet och Socialdemokraterna drev i oppositionsställning har tonats ner. Som den försiktiga linjen mot Marocko i frågan om Västsahara. Eller när utrikesminister Margot Wallströms nyligen försökte ta udden av sina Israel-kritiska uttalanden om utomrättsliga avrättningar på den ockuperade Västbanken.

Troligen kommer också värdlandsavtalet med NATO upp i debatten. Inte minst därför att den är kontroversiell inom regeringspartierna. Särskilt i Miljöpartiet finns omfattande kritik mot att Sverige kommer för nära NATO, med kärnvapenfrågan som viktigaste argument. Därav försvarsminister Peter Hultqvists utfall nyligen mot avtalets kritiker.

Också energifrågan har bytt gestalt fortare än de flesta väntat. När S-MP-regeringen tillträdde trodde många att Miljöpartiet skulle få svårt att klara hem att ens påbörja en avveckling av kärnkraften. Men ganska snart stod det klart att kärnkraftsägarna själva sköter den saken. Elpriset har gjort att kärnkraften blivit olönsam och avvecklar sig själv.

Till en början handlade det bara om att stänga ett par reaktorer men nyligen hotade statliga Vattenfall att klappa ihop hela sitt återstående kärnkraftsprogram om inte riksdagen ordnar en skattelättnad. Och inte ens då kan bolaget garantera fortsatt kärnkraft eftersom det grundläggande lönsamhetsproblemet inte är skatten utan elpriset.

Den socialdemokratiske energiministern Ibrahim Baylan visade förståelse för Vattenfall och hävdade att de återstående reaktorerna behövs "som en brygga" på vägen till en helt förnybar energiförsörjning. Han stängde därför inte dörren till en lägre skatt. Eftersom Socialdemokraterna gärna villl ha en blocköverskridande uppgörelse om energin bör Baylans ord tas på allvar.

Det underliga kan alltså inträffa att Miljöpartiet tvingas vara med och bromsa kärnkraftens avveckling. Åtminstone om de vill sitta kvar i regeringen. Och det vill de, den saken står mycket klar efter de tre månader som förflutit sen partiledarna möttes förra gången.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".