Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Rambergs analys om Löfven, lägenheten och LO-väljarna

Publicerat lördag 16 januari kl 12.41
Utrikesminister Margot Wallström, Ekots politiska kommentator Tomas Ramberg och Kommunals ordförande Annelie Nordström. Foto: Pablo Dalence/Sveriges Radio och TT.
Utrikesminister Margot Wallström, Ekots politiska kommentator Tomas Ramberg och Kommunals ordförande Annelie Nordström. Foto: Pablo Dalence/Sveriges Radio och TT.

Den offentliga gyttjebrottningen mellan utrikesminister Margot Wallström och Kommunals ordförande Annelie Nordström sätter fingret på Socialdemokraternas största problem: Partiets dåliga förhållande till LO-väljarna. Trots sin fackliga bakgrund har Stefan Löfven inte lagt fram någon politik som kunnat mobilisera arbetarväljarna. Det skriver Ekots politiska kommentator Tomas Ramberg.

Trots talet om klasstänkandets död är arbetarväljarnas stöd ett livsvillkor för Socialdemokraterna. Inte bara för att partiet behöver många röster. Människor röstar fortfarande i hög grad efter klasstillhörighet i Sverige. Men också för att det i längden blir omöjligt för fackförbunden att stödja partiet ekonomiskt och politiskt om inte en dominerande del av förbundens medlemmar röstar på Socialdemokraterna. Det starka politiska grepp som Socialdemokraterna i dag har över förbundsledningarna och de fackliga donationer som försörjer partiets valkampanjer skulle inte gå att legitimera om majoriteten av medlemmarna i val efter val röstade på andra partier.

Detta är en av de viktigaste, men ibland förbisedda, förklaringarna till regeringen Löfvens 180-graderssväng i flyktingfrågan hösten 2015. Sverigedemokraternas framgångar bland framför allt manliga LO-medlemmar hotar partiets existens. Visserligen kapade SD i senaste valet framför allt åt sig de LO-män som i valen 2006 och 2010 röstade på Moderaterna. Men efter valet 2014 - med en samhällsdebatt som totalt fokuserat på flyktingfrågan - har de dessutom skurit en bit in i den socialdemokratiska väljarbasen.

Detta sker ovanpå den utveckling som pågått ända sen rosornas krig i samband med 1990-talets socialdemokratiska krispolitik. Med minskad facklig anslutning, i vissa ungdomsgrupper drastiskt minskad, och tynande politisk aktivitet på arbetsplatserna. Inte minst det senare har varit ett stort problem för S-partiet i 2000-talets valrörelser. Alla de förtroendevalda som i förra seklets valrörelser förvandlades till horder av socialdemokratiska valarbetare finns inte längre.

S-ledningen drog därför samma slutsats som Moderatledningen redan tidigare dragit: Dags att radikalt lägga om flyktingpolitiken. Eftersläpningen gentemot Moderaterna förklaras av lika delar Miljöpartiets och en del av den egna opinionens motstånd. När flyktinginvandringen ökade dramatiskt vändes det interna s-motståndet till sin motsats och Miljöpartiet visade sig värdera regeringsmakten högre än den egna flyktingpolitiken.

Men att byta politik på ett sätt som framstår som omvändelse under galgen är inte lätt att beskriva som offensivt ledarskap. Snarare förstärker hösten motståndarnas bild att Löfven haft fel och nu tvingas backa inför verkligheten. Inte bara Sverigedemokraterna utan också delar av den politiska högerna har bytt spår från krav på stängda gänser till ett vad-var-det-vi-sa-och-varför-fattade-ni-inte-i-tid-budskap. I en debatt på de villkoren hamnar regeringen på defensiven.

LO-medlemmar brottas i sina egna liv med många av de samhällsproblem Socialdemokraterna utger sig för att kunna lösa. Och de påverkas ofta i högre utsträckning än genomsnittsväljaren. Som segregerade skolor och bostadsområden, arbetslöshet och otrygga anställningsvillkor. S-MP-regeringen har inte lyckats övertyga de här väljarna om att det har ett bra svar på problemen.

Samtidigt som Sverigedemokraterna har ett tydligt och enkelt svar som alla begriper. Vare sig man tror på det svaret eller inte, vare sig man gillar SD eller inte vet alla vad de pekar ut som lösningen på så gott som alla samhällsproblem.

Tidigare hade Moderaterna framgångar i samma väljargrupper med sitt budskap om att minska antalet bidragstagare, att bekämpa "utanförskapet".

Det största problemet för Socialdemokraterna är därför inte skandalrapporteringen och lägenhetsgrälet i sig. Det är kombinationen av skandaler och bristen på politiskt förtroende som blir farlig. Vi såg på 90-talet hur LO-väljarnas politiska frustration med den socialdemokratiska politiken gjorde varje avslöjande om tvivelaktigheter i arbetarorganisationerna mer explosiva än de annars skulle varit. Idag har Socialdemokraterna ännu lägre höjd i opinionen när den möter besvikna väljare som stönar inte bara över spritnotor och lägenheter utan också över att de inte ser några tydliga politiska svar på sina problem.

I detta läge har Stefan Löfven valt att agera samarbetsingenjör. Han försöker förlänga sin regerings liv genom att gå från det ena blocköverskridande samarbetsprojektet till den andra. Som försvar, invandring, energi och bostäder. Projekt som ska hålla koalitionen kvar vid makten när decemberöverenskommelsen inte längre gör det.

Men det som i realiteten håller Löfven kvar i Rosenbad är opinionssiffror, närmare bestämt allianspartiernas svaga och Sverigedemokraternas starka opinionssiffror. Trots att S-MP-regeringen rasat bland väljarna är det med dagens opinionsläge omöjligt att ena allianspartierna om att försöka störta regeringen. De vill inte ha nyval och kan inte samlas kring att samarbeta med Socialdemokraterna även om Löfven skulle kapa banden till MP.

Men detta tillstånd varar inte för evigt. De borgerliga bidar sin tid. Så fort väljarsympatierna förändras kan situationen snabbt bli farligare för regeringen. Då hjälper det inte hur många uppgörelser Löfven gjort. Den dag de borgerliga gemensamt ser en möjlighet att återta regeringsmakten förlorar uppgörelserna all flytkraft som livboj för regeringen.

Problemet är att det inte går att vara samarbetsingenjör och ta politisk strid samtidigt. Ska regeringen klara den holmgång om regeringsmakten som förr eller senare kommer, om inte annat i valrörelsen inför 2018 års ordinarie val, behöver den förklara för väljarna varför de ska stödja just den här regeringen. Varför just Socialdemokraterna, och än så länge tillsammans med Miljöpartiet, har lösningen på deras problem. Den behöver måla upp en tydlig politisk konflikt som motiverar inte minst LO-väljare att se det som viktigt att Stefan Löfven sitter kvar. För visserligen gillar väljarna samarbete men de vill gärna att samarbetet leds av den som har bäst ideer.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.