Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Regerandets stålbad roten till MP:s problem

Uppdaterat måndag 25 april 2016 kl 12.32
Publicerat måndag 25 april 2016 kl 10.40
"Försöker ta igen det partiledningen försummat"
(2:27 min)
Ramberg om krisen i MP.
Ekots Thomas Ramberg om krisen i MP. Foto: TT och Sveriges Radio.

Det som hänt den senaste tiden kring Mehmet Kaplan och Yasri Khan räcker inte för att förklara turbulensen i Miljöpartiet. Det verkliga problemet är att koalitionen med Socialdemokraterna tvingat partiet stora politiska förödmjukelser. Det är mot den bakgrunden man ska se dagens utspel från Gustav Fridolin och Åsa Romson att de "är beredda att lämna över", skriver Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg. Men de riskerar samtidigt en debatt om skendemokrati.

Språkrören vill inte bara att partikongressen ska godkänna de gjorda politiska eftergifterna, de hoppas också få auktoritet att fortsätta kompromissa med Socialdemokraterna.

Den senaste veckans storm kring Miljöpartiet drabbar ett redan nederlagstrött parti. Flyktingfrågan är den mest förnedrande politiska kapitulation ett svenskt riksdagsparti gjort sen Centerpartiet gick med på att ladda nya kärnreaktorer på 1970-talet.

Det var med yttersta nöd, bara med en enda rösts övervikt, som partiledningen fick med sig sin riksdagsgrupp på att svälja den nya politiken.

Men det handlar om mera än så. Partiledningen har accepterat att Vattenfall får sälja den smutsiga brunkolen, att krigsmakten får ett antal miljarder extra till stridsflygplan och ubåtar, att Sverige närmar sig NATO, att bevara Bromma flygplats, att bygga förbifart Stockholm, för att ta några av de frågor som får miljöpartistiska känslor att svalla.

Ytterst handlar det om Miljöpartisternas självbild. De ser sig som en systemkritisk rörelse, som står för ett annat samhälle. Som inte ser politik som ett sätt att förbättra och laga och ta små steg.

Utan anser att jorden är på fel kurs, en kurs mot en humanitär och miljömässig katastrof. En kurs som ska vändas 180 grader, Då är det svårt att vänja sig vid att sitta med och administrera samma kurs och kanske bara få den att vika några enstaka grader.

Alla systemkritiska partier som vill klamra sig fast i regeringsställning tvingas genomgå den sortens stålbad Miljöpartiet nu är med om.

Miljöpartiet har dessutom kommit in i regeringen i en för partiet olycklig tid. Det blåser inte alls deras vindar nu, det är ute med vänsterliberal, ekologiskt dominerad politik. Och det är ute att förespråka en generös flyktingpolitik eller vildvuxen mångfald.

Partiledningen har ändå valt att, oavsett hur högt det politiska priset än blir, sitta kvar i regeringen. Resultatet blir nu att Socialdemokraterna ytterligare kan stärka sin politiska dominans i regeringen.

Sannolikt arbetar statsminister Stefan Löfven som bäst på att genomföra en regeringsombildning som utnyttjar Miljöpartiets svaghetstillstånd för att förskjuta styrkeförhållandena inom koalitionen till socialdemokratisk fördel. Något språkrören får tugga i sig så länge de vill behålla sina statsrådsposter.

Hittills har MP-ledningen varit mera inriktad på medial än på politisk krishantering. De omtalade förhållningsreglerna som presenterades i helgen om hur partiet ska vårda sina värderingar var mer avsedda för medier än för internt bruk.

Sättet att bemöta anklagelserna om islamistisk infiltration är betecknande för hur trängd ledningen känner sig. Trots att den islamistiska beskrivningen av Miljöpartiet är svagt belagd lägger partisekreteraren pannan i djupa veck och säger sig ta anklagelserna på största allvar.

Men det faktum att en partikongress stundar om bara tre veckor tvingar nu fram en politisk diskussion. I det läget begär språkrören förtroende,  inte bara för de eftergifter de redan gjort, utan också för kommande kompromisser.

Genom utspelet att låta valberedningen ta en ny diskussion om vilka som ska leda partiet hoppas språkrören få större auktoritet. När de gör nästa stora politiska eftergift kan de hävda att de fått godkänt för sin linje av medlemmarna.

De riskerar samtidigt en debatt om skendemokrati. Miljöpartiets kongresser innehåller alltid en punkt om språkrörsval. Och valberedningen har alltid i uppdrag att ta fram kandidater.

Så formellt finns ingen egentlig skillnad mot varje partikongress. Dessutom har partiet nu bara fem dagar på sig att skramla fram trovärdiga motkandidater, sen stänger valberedningen nomineringsfönstret.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".