Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Analys: Att offra Romson löser inte Miljöpartiets problem

Publicerat tisdag 26 april 2016 kl 15.37
"Risken att personfrågan skymmer politiska diskussionen"
(1:51 min)
Fridolin, Romson och Ramberg.
Ekots Tomas Ramberg tror att ett byte på den kvinnliga språkrörsposten kan sluta i stor besvikelse. Foto: TT och Sveriges Radio

Om uppståndelsen inom Miljöpartiet stannar vid att Åsa Romson sparkas från språkrörsposten riskerar partiet att stå kvar med samma politiska problem efter partikongressen. Som dessutom förvärrats med en infekterad personstrid. De grundläggande konflikter som orsakat den nuvarande krisen förändras inte genom att bara byta ut en person i toppen. Det skriver Ekots politiska kommentator Tomas Ramberg.

Det stora politiska dilemma som skapat Miljöpartiets nuvarande kris gäller regerandet. Hur högt är det politiska pris medlemmarna vill betala för att behålla sex ministerposter?

Det gångna året har demonstrerat den knipan med oväntad skoningslöshet för partiets gräsrötter. Med kapitulationen i flyktingpolitiken som mest förödmjukande exempel.

Partiledningen vill betala priset och vet att det kan stiga ytterligare. Ett skäl till gårdagens utspel om att begära förtroende för språkrören var att partitoppen vill få mandat att gå vidare på den inslagna linjen. Den ledning som väljs på partikongressen ska kunna hänvisa till ett starkt stöd när den gör fortsatta politiska eftergifter.

Det gäller inte bara brunkolet i Tyskland. Det kan handla om att sänka effektskatten på kärnkraft för att förlänga livet på en energikälla som partiet ägnat hela sin historia åt att bekämpa. Eller att börja backa från planerna på snabbtåg om Socialdemokraterna anser att jätteinvesteringen blir för dyr. Eller att ta ytterligare steg bort från en generös flyktingpolitik.

Risken för partiet är att personfrågan skymmer den politiska diskussionen. Om ett nytt språkrör väljs för att hon är skicklig framför tevekamerorna och inte efter en politisk diskussion kan kongressombuden komma att åka hem från partikongressen lika vilsna som när de kom.

Nu pekas Isabella Lövin ut som alternativ till Romson. Lövin svarar undvikande, men på ett sätt som kan tolkas som att hon vill bli språkrör. Samtidigt har hon som biståndsminister ansvarat för ett av de områden där Miljöpartiet tvingats till en av sina stora politiska förluster. Partiet har gått med på att upp till trettio procent av biståndsbudgeten används till flyktingpolitik i stället för fattigdomsbekämpning. Det finns inget som tyder på att Isabella Lövin står för en annan politisk inriktning än Romsons.

Att Åsa Romson pekas ut trots att det är Gustav Fridolin som haft störst problem den senaste veckan visar att det finns ett uppdämt missnöje med Romson som inte handlar om Kaplan-Khan-krisen. Många miljöpartister är missnöjda med att Romson inte fått starkare genomslag för partiets miljöpolitik. Samtidigt som hon skapat debatt med klumpiga uttalanden. Men det kommer säkert att leda till en diskussion om det är förenligt med partiets feminism att bara offra det kvinnliga språkröret. Det kan också förgifta stämningen på kongressen genom att skapa personstrid.

Alla partier vill ha populära ledare. Ändå tyder forskningen på att partiledarnas personliga popularitet har marginell betydelse för ett partis valresultat. Ett byte på den kvinnliga språkrörsposten kan sluta i stor besvikelse för de miljöpartister som tror att Åsa Romson är partiets största bekymmer.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".