Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Fridolin vann andra perioden – men hur går det i tredje?

Publicerat lördag 14 maj 2016 kl 18.46
Fridolin: Det måste bli ett slut
(1:22 min)
Miljöpartiet och Ramberg
Tomas Ramberg om Gustav Fridolins tal.

Gustav Fridolin visade att han långtifrån är uträknad som ledande politiker när han talade till miljöpartisterna idag. 

Talet var ett retoriskt skickligt försök att ge Miljöpartiet en ny självbild. Bilden av ett parti som inte bara kompromissar utan också gör det med stolthet. Ingen mera "skit" och inga mera tårar. 

De senaste veckornas kris har tvingat miljöpartisterna att ställa sig framför spegeln och bestämma sig för om de gillar det de ser. Rynkorna är några fler, hårstråna gråare och ryggen böjdare - ett litet parti åldras fort i regeringsställning.

Här i Karlstad verkar de flesta bestämt sig för att svälja och göra en dygd av nödvändigheten. Att vara stolta över sina eftergifter.

Att vara, som Fridolin uttryckte det, ett parti som "växer när det krävs mera ansvar än vi förberett oss på". 

– Oron för det vi inte kunde göra stod i vägen för det vi kunde göra, sa språkröret med syftning på partiets nederlag i flyktingfrågan.

Ambitionsnivån är nu att "göra vad vi kan".

Att politiken ändå blir bättre än den blivit utan Miljöpartiet, att tålmodigt arbeta "solcell för solcell, speciallärare för speciallärare." 

Formuleringen påminner om den klassiska bilden av reformismen som en snigel. Ett långsamt och oglamoröst krypande genom politikens motsträviga terräng. 

Det finns kritik mot partiledningens försök att ge kompromissen ett skönhetsvärde.

En rad talare har protesterat mot regeringens flyktingpolitik, mot värdlandsavtalet med NATO och mot Vattenfalls brunkolsförsäljning. Men - och det är det centrala för partiledningen - det hörs inga krav på att bryta eller ens villkora regeringssamarbetet med Socialdemokraterna. 

Gustaf Fridolin ville ha ett förstärkt mandat på den här kongressen. I en mening fick han det inte eftersom han ifrågasattes som språkrör. Men politiskt ser det ut som om han och nyvalda kollegan Isabella Lövin faktiskt får ökat stöd för att fortsätta på den inslagna linjen. De kan betrakta kongressen som ett godkännande av miljöpartiets politik i regeringen. 

Många bedömare förklarar partifolkets medgörlighet med att många miljöpartister numera är med och styr kommuner och landsting. Att styra kommunalt fostrar till grå pragmatism.

Och det ligger mycket i den analysen, det förklarar också varför motståndet mot flyktinguppgörelsen varit hårdare i partiets riksdagsgrupp än ute landet. 

Men kommunpolitikernas pragmatism kan också komma att vändas åt andra hållet, mot regeringssamarbetet. Partiet jobbar i stark motvind.

Om opinionssiffrorna halkar ner och en längre tid stannar runt - eller till och med under – 4 procent kommer diskussionen att förbistras. 

De som sitter på kommunala mandat börjar då känna det kalla draget av en annalkande valförlust. Ett nederlag där många riskerar att förlora sina nyförvärvade positioner i kommuner och landsting. 

Då kan en utbrytning ur regeringen framstå som en sista utväg för många miljöpartister. 

Ungefär som när ett hockeylag ligger under i tredje perioden med två minuter kvar.

De chansar och tar ut målvakten. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".