Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ännu har Miljöpartiet inte vågat sin svåraste omprövning

Publicerat söndag 15 maj 2016 kl 10.49
Gustav Fridolin Isabella Lövin och Tomas Ramberg i montage.
Foto: TT/Sveriges Radio.

Vinterns nederlag i flyktingfrågan ligger fortfarande för nära för att Miljöpartisterna ska våga ta en öppen debatt om vilken tyngd flyktingfrågan ska ha för partiet i framtiden. Ändå talar mycket för att de kommer att tona ner den inför valet 2018. 

Sen de ödesdigra dagarna i november när regeringen lade ner den generösa flyktingpolitiken  har ledande miljöpartister stått fast vid att den ska återupprättas.

De hårda flyktinglagarna är tillfälliga och Miljöpartiet kämpar för att de ska avslutas så snart som möjligt, helst 2018, har det hetat. Därför ska stora resurser satsas på att snabbt förbättra mottagningssystemet.

Det är förmodligen en naturlig reaktion, ett nödvändigt sätt att hantera den politiska baksmällan från i vintras. Att säga till det egna partiet: Vi kommer igen! Det här är bara en tillfällig motgång!

Och att trots förödmjukelsen hålla fast vid identiteten som Sveriges mest flyktingvänliga parti. 

När nästa val kryper närmare och opinionssiffrorna fortsätter att vara svajiga kommer saken i ett annat ljus. Då kommer partistrategerna att vilja prioritera miljöfrågorna. Dels för att det är där partiet står starkast i väljarnas ögon. Dels för att det är där de kan förhandla sig till tydliga framgångar i regeringsarbetet. 

Socialdemokraterna har inga planer på att återgå till den flyktingpolitik som gällde fram till oktober 2015. Och de vill framför allt inte gå till val på att göra det. Detta inser MP-ledningen.

Att satsa sitt begränsade krut i regeringsförhandlingarna på en flyktinglinje som varken vinner framgång hos koalitionspartnern eller hos väljarna kommer inte att framstå som en attraktiv strategi inför valet 2018. 

Ännu är det för smärtsamt för partiet att öppet ta den diskussionen. Särskilt för den storstadsliberala falang som varit så inflytelserik i Miljöpartiet under senare år.

Det är framför allt hos liberalerna  - inte hos de så kallade fundamentalisterna - som det stora flyktingengagemanget funnits. För dem blir återtåget tyngst.

Redan på kongressen här i Karlstad hörs tendenser i riktning mot att tona ner flyktingfrågan. Partiledningen talar i stället om att åter lyfta miljön och att tala mera om de frågor partiet kan vinna än de man förlorar.

Valet av Isabella Lövin, alltså den ledande MP:are som varit minst kritisk till regeringens flyktinggir, pekar också i den riktningen. 

Och igår röstade kongressen nej till ett förslag som gick ut på att migrationsfrågan ska vara lika  viktig som miljöpolitiken.  Också förslaget om flyktingamnesti led nederlag.

Under en period har Miljöpartiet stått på två ben. Miljöbenet och mångfaldsbenet. Att bekämpa klimathotet och arbeta för öppnare gränser har varit lika viktiga för partiets självbild. Och också lett till politiska framgångar, inte minst genom uppgörelser med den tidigare alliansregeringen.

Troligen ser vi slutet på den perioden, inte bara i svensk politik utan också i Miljöpartiet. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".