Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ekot besöker flyktinglägret Dibagah i norra Irak

Publicerat fredag 28 oktober 2016 kl 06.22
Kvinna i flyktingläger: IS gjorde mig inget ont
(2:52 min)
Kvinnor i flyktinglägret Dibagah
1 av 6
Kvinnor i flyktinglägret Dibagah Foto: Cecilia Uddén/ Sveriges Radio
Kvinnor i flyktinglägret Dibagah
2 av 6
Kvinnor i flyktinglägret Dibagah Foto: Cecilia Uddén/Sveriges Radio
Kvinnor i flyktinglägret Dibagah
3 av 6
Kvinnor i flyktinglägret Dibagah Foto: Cecilia Uddén/Sveriges Radio
Kvinnor i flyktinglägret Dibagah
4 av 6
Kvinnor i flyktinglägret Dibagah Foto: Cecilia Uddén/Sveriges Radio
Färsk persilja o rädisor till salu i lägret
5 av 6
Färsk persilja o rädisor till salu i lägret Foto: Cecilia Uddén/Sveriges Radio
Männen som tagits åt sidan för screening för att kolla att de inte har samröre med IS i flyktinglägret Dibagah
6 av 6
Männen som tagits åt sidan för screening för att kolla att de inte har samröre med IS i flyktinglägret Dibagah Foto: Cecilia Uddén/Sveriges Radio

Nu när Mosuloffensiven mot IS pågår i Irak, betraktas de sunnimuslimer som levt kvar i Mosulområdet under IS med stor misstänksamhet.

Det är ytterst sällsynt att höra någon försvara IS. Men utanför ett flyktingläger i norra Irak, där kvinnor och män skiljts åt, för att männen ska undersökas för eventuella IS-sympatier, träffade vår korrespondent mamman till en av de gripna, som sa:

– IS har inte gjort mig något ont, jag har inte sett några övergrepp. Jag hade inga problem med IS och de hade inga problem med mig, säger kvinnan som kallar sig Shukriya.

Hon flydde i somras, från striderna i Qayyara, och när hon kom hit till flyktinglägret Dibagah, greps hennes 18-årige son. Hon har inte sett honom sen dess. Han misstänks för samröre med IS.

– Det enda han gjorde var att gå till moskén och be med dem, det gjorde alla, och vi kunde ju inte låta bli att prata med dem när de bodde mitt ibland oss, säger hans mamma.

Men Is-krigarna behandlade oss med respekt, säger Shukriya, om jag gick ut på gatan utan ansiktsslöjan frågade de lugnt, varför har du ingen niqab på dig?

Gick du ut utan niqab, undrar jag förvånat? Ja, säger hon, i början, när de just anlänt, då var de artiga, sen bar vi alla niqab. Men jag såg dem aldrig bestraffa någon kvinna som inte var rätt klädd.

Hon påstår sig inte ha sett något av det skräckvälde andra vittnar om, inga sexslavar, inga avrättningar, och våra kristna grannar hade inte behövt fly, bara de betalat den där skatten, IS dödade dem inte, säger Shukriya.

Så du menar att de var som vilken regering som helst, och att det fanns goda IS-medlemmar? frågar jag.

Men då är det som om hon plötsligt inser att hon redan sagt för mycket att det är farligt att så här och försvara IS, och hon säger:

– Jag kan inte prata, jag kan inte prata, jag vill bara träffa min son.

Och så lägger hon till:

– Men låt den irakiska regeringen lösa detta. Det är deras fel att IS finns, staten har skapat orättvisor, diskriminerat sunnimuslimer, och släppt fram våldet. De som styr har gjort Irak splittrat och korrupt, säger hon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".