Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Pilotprojekt ska minska risken att människor dör ensamma på sjukhus

Publicerat söndag 7 januari kl 12.30
Verksamhetschef: Det betyder jättemycket
(2:33 min)
Byggnad.
Uddevalla sjukhus. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Volontärer från Röda Korset finns på den palliativa avdelningen på sjukhuset i Uddevalla för att stötta anhöriga och patienter.

Det de gör där är unikt för Röda Korset och nu är planen att även sjukhuset i Borås ska testa arbetssättet.

Lisbeth Norén jobbar som volontär på den palliativa avdelningen, för vård i livets slutskede, för Röda korset. Hon stöttar bland annat patienterna genom att prata med dem eller bara vara sällskap.

– I första hand är jag medmänniska. Jag går med ner till kiosken, jag går till frisören, vi har gått på promenader och sedan är det mycket samtal. Jag inbillar mig och hoppas att jag sätter lite guldkant på vardagen, säger hon till Ekot.

Röda korset finns på sjukhusen i bland annat Danderyd och Växjö, men arbetet på den palliativa avdelningen i Uddevalla är unikt, säger Röda korsets ordförande i Uddevalla.

– Som det är nu är det bara här i Uddevalla som det finns Röda kors-värdar på palliativ avdelning. Men i januari kommer man att öppna för möjligheten för Röda kors-värdar också på Borås sjukhus, säger Ulla Lönnqvist.

– De startar där utifrån att vi har varit ett pilotprojekt. Jag tycker det är väldigt positivt.

En granskning av Sverigs Radios program Kaliber har visat att på vissa sjukhus och vårdboenden dör varannan person utan att någon finns vid den döendes sida.

Maria Wiksten Ericsson, som är verksamhetschef för NU-sjukvårdens kirurgklinik, säger att både patienter, anhöriga och personal tycker att samarbetet med Röda korset är bra och att det ska minska risken för att någon dör ensam.

– Det betyder jättemycket. Jag tror att frivilliga kan bidra och kanske avlasta närstående så att närstående orkar vara här fullt ut.

Projektet i Uddevalla startade 2015 och har nu blivit permanent. Det fanns först farhågor om att volontärerna skulle tvingas göra arbetsuppgifter som sjukvårdspersonalen inte hann med, men så har det inte blivit.

--Så är ju inte fallet, utan de är medmänniskor.

Ska man verkligen behöva volontärer för att få medmänniskor, skulle man inte kunna ha mer personal i stället?

– Jo, visst skulle vi kunna förstärka bemanningen, men det här är helt andra uppgifter än man får i vårdutbildningen. Det här är mer att vara ett sällskap, säger Wiksten Ericsson till Ekot.

De som ska vara volontärer får en utbildning innan de börjar och får också stöttning under tiden om det behövs.

– Våra volontärer upplever detta som en gåva. Många säger att man är upplyft och upprymd när man går hem, man är inte ledsen. Man möter en blick från patienterna och anhöriga som säger tack ska du ha för att du kanske suttit och lyssnat eller hållit i handen, säger Gunilla Aleniusson, som är arbetsledare för volontärerna.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".