Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Bloggkrönikan 8 oktober 2005

Publicerat fredag 7 oktober 2005 kl 10.40

Bloggkrönikan den 8 oktober tar upp rädslan för globaliseringen, Junilistan och Sverige i ett grådaskigt nötskal.

”Svenskarna, och de flesta européer i likvärdiga ekonomier, är rädda. Vi är rädda för globaliseringen och konkurrensen. För billig arbetskraft från Kina och Lettland. För jobben som inte dyker upp, trots högkonjunktur och företagsvinster”, skriver teknikoptimisten Erik Starck på sin blogg Framtidstanken, och fortsätter: 

”Men det är inte Kina som är hotet. Det är inte lettländare i byggnadsoverall eller estländska programmerare vi ska vara rädda för. Det är vår egen oförmåga att förändras och anpassa sig som är det största hotet. 

Man måste vid varje tidpunkt vara maximalt förberedd på förändring, både som person och företag - och stat… I Sverige finns massor av system, regler och bidrag för att mura in medborgaren i ett madrasserat rum av trygghet… Allt detta måste bort… det madrasserade rummet håller människan borta från att göra det hon passionerat älskar att göra.” 

En vilja att förändra det svenska systemet är också drivkraften bakom Junilistans beslut att ställa upp i riksdagsvalet nästa år – ett besked som mötts med skepsis på bloggosfären. Kenneth Nyman med Den Nymanska bloggen resonerar om de mer långsiktiga förutsättningarna för Junilistan:

”Det kan onekligen vara svårt för ett enfrågeparti att bestå i längden… Junilistans EU-motstånd har hittills varit den samlande frågan. Partiet tycks även ge uttryck för en allmän decentraliseringstanke. Det ligger lite av ’anti-etablissemang’ över det hela. Just denna punkt delar det med många partier som kallas ’populistiska’ eller ’främlingsfientliga’. Vi får se om Junilistan lyckas hålla rågången mot dessa grupper... Kanske kan Junilistan utvecklas mot ett decentralistiskt mittenborgerligt parti. Kanske lite som det gamla centerpartiet? Ett alternativ för småföretagare, bönder, lägre tjänstemän, arbetare som är trötta på facket etc.”

Lars Larsson med bloggen Strukturalisten skjuter in sig på Junilistans struktur:  

”Som ett parti utan medlemmar finns det ingen annan än den självutvalda ledningen som i praktiken kan vara med och bestämma hur partiet skall ställa sig i sakfrågor och vilken politik partiet skall verka för på ett längre perspektiv. Detta känns igen från en del andra länder såsom Kina, f.d. Sovjetunionen eller någon av militärjuntorna i Latinamerika under 70-talet. Med andra ord, det är ett styrelsesätt som kallas diktatur. Nu inser visserligen Junilistan att en vilja att införa diktatur inte är något som går hem i Sverige varför de i stället talar om att det är de rätt utbildade som måste få mer att säga till om, så kallad teknokrati.”

På bloggen Schmut gör sig Lisa till tolk för en allmän känsla av vilsenhet i det svenska politiska landskapet: 

”Att välja parti att rösta på är numer lika förvirrande som att köpa flingor; vad är det som ska prioriteras; lite socker, lite fett eller mycket kostfiber? Närproducerat eller miljövänligt?
Nu när Junilistan ger sig in i leken börjar det kännas som om det är tidig kväll på Konsum. Man vill ha något bra, men man vill ha något som går snabbt att fixa till och helst av allt vill man inte alls vara där utan bara bli serverad. Det hade varit mycket lättare om vi levt i en Kalle Anka-värld där allt antingen var ont eller gott, svart eller vitt.”

En som också önskar sig någon annanstans är Lennart Frantzell med bloggen Det progressiva USA. Han är tillfälligt hemma på oktobersemester i Gävle: 

”Jag kom från ett sjudande San Francisco med 28 graders värme och strålande sol till småregn och kyla i ett helt folktomt Gävle. Stationsplan var öde så när som på en grupp framstående Gävlemedborgare som drack sig medvetslösa i ett hörn. Det skulle jag kanske själv också ha gjort om jag måste blicka ut över det här grådaskiga torget en hel vinter framöver… Jag vet inte vilka slutsatser jag kan dra av den här bilden utom att för mig är det här Sverige i ett grådaskigt nötskal: En skyhög standard, snälla om än något överförfriskade människor, en dj-vla massa cyklar, och så den här skrämmande ensamheten.”

Jörgen I Eriksson
jorgeni.eriksson@sr.se

Citerade bloggar:
Framtidstanken: http://framtidstanken.com
Den Nymanska bloggen: http://kleanthes.blogspot.com/
Strukturalisten: http://strukturalisten.blogg.se/
Schmut: http://lisadarling.webblogg.se/index.html
Det progressiva USA: http://www.usablogg.org/

Policy för Ekots bloggkrönika:
Ekots bloggkrönika sänds/publiceras i Lunchekot på lördagar.
Krönikan återger åsikter, tankar och inlägg om politik och samhälle i vid bemärkelse. Förutsättningen är att de ska vara relevanta, genomtänkta och välgrundade.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".