Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kulturkrönikan 30 april

Publicerat söndag 30 april 2006 kl 12.04

Svenska språket förändras, finner kulturkrönikan: från ett håll sipprar affärsengelskan in, och från ett annat så kallad blattesvenska.

Självmedvetet organ för blattesvenskan är tidningen Gringo. Där kan man bekanta sig med exempelvis ”stålblatten Homan som sätter dit krogar som dissar nyktra blattar men inte packade svennar.”

Nu tas litteraturvetaren Ebba Witt-Brattström i örat av Gringo, sedan hon sagt att skolan blivit så dålig på att lära elever svenska att man nöjer sig med den ”blattesvenska som behövs för att sälja bananer i förorten Rosengård”.

Tidningen Gringo - som kallar Witt-Brattström ”arisk språkfascist” - vill snarast se mer blattesvensk språkförnyelse. Senaste numret bjuder också ett ”fördomstest” kring sådant som slöjbärande förtryckta invandrarhustrur och svartskallar i slalompisten.

Och vad tänker vi, undrar tidningen, när vi ser ”en svennegubbe vandra runt på Rinkeby torg”. Jo, han är nog ute för att ”tjacka billiga grönsaker”. Medan en ”blattesnubbe på Lidingö torg” nog gått vilse snarare än är på väg till golfklubben.

Witt-Brattström är inte helt svarslös inför attacken från tidningen Gringo. Hon påpekar bland annat att det så kallade blattespråket rymmer en hel del könsfördomar. Och citerar förskräckt att skolministern - med just invandrarbakgrund - ska ha kallat hennes attack mot skolans svenskundervisning för en ”överklassynpunkt”.

Men blattesvenskarna kan också ha ett rikare ordförråd och rörligare formuleringsfantasi än många svenskar, påpekade nyligen i LO-tidningen en språkforskare som Kari Fraurud.

Om modesvengelskan skrev för en tid sen i tidningen Språkvård en annan språkforskare, Catharina Nyström Höög. Engelskan har för många blivit sådan status att man väljer bort även bekväma svenska ord: mer än varannan i en studie säger hellre mail än e-post, man säger alltmer kids, cookie, briefa, workshop och teamwork. Samarbete låter numer töntigt i många yngre öron, och i köpcentret köper man hellre ny mobil om butiken heter Phone house och tar hellre en latte om fiket heter Coffee shop.

I tidningen Språkvård möter vi också prästen som i vigseltalet berättade hur blixtförälskad bruden blev när hon första gången mött brudgummens blick. Hon utbrast helt enkelt i ett spontant ”Oh shit !”

Hur nya ord ständigt tar sig in i svenskan noterar Birgitta Lindgren, ansvarig för just det området vid Svenska språknämnden. I tidskriften Språkvård lär vi att det som ursäkt när man gjort bort sig numer inte bara görs en ”pudel”. Kungahusen gör idag så många fadäser att ordet ”kungspudel” blivit gångbart.

Podda och blogga är numer vardagssysslor, platt-TV inköps av personer som inte redan funnit TV-utbudet platt nog, regeringens ”plusjobb” avfärdas av oppositionen som ”gardinhängarjobb”.

Den som idag söker jobb bör för övrigt vara ”estetiskt kompetent”, dvs veta om det exempelvis går för sig att vara piercad inför en arbetsgivare. Den som säljer lägenhet bör tänka över om den inte före visning bör ”flyttstajlas”, den som klättrar i karriären eller syns i TV går numer från ”wannabee” till ”gonnabee”.

Litar du verkligen på glaskulefolket ? Frågan kan höras i trakten av Stureplan i Stockholm. Det handlar om finansvärldens prognosmakare.

Inom utrikesjournalistiken dväljs alltmer så kallade ”hotelljournalister”. Det är korrespondenter och influgna reportrar som ogärna lämnar hotellrummet eller hotellbaren men ändå kan låta flåsigt uppdaterade när det gäller lokala krishärdar.

Den moderna tillvaron avsätter nya aktiviteter - och språkbruket måste följa med: mobilmobbning och sms-terror har kommit för att stanna. ”Snålsurfare” har kopplat upp sig via grannens bredband. Musiknördar kan vara så insnöade på sitt eget sound att dom fastnat i ”sugrörsseende”, alltså blivit totalt inskränkta.

Vissa är så ”fett” stressade att dom ständigt ”står på tårna”, alltså oavbrutet är på G. En sån typ, framgår av Språkbrevet, klarar inte ens att invänta en beställd rätt framför grillkiosken utan att under tiden trycka i sig en ”stödkorv”. Men efter så mycket mat hotar så kallad ”paltkoma”, alltså proppmättnad med tillhörande dåsighet.

Kultur- och språkkrönikan sätter punkt.

Johannes Ekman
johannes.ekman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".