Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Barnen offras för arbeten i andra länder

Publicerat lördag 29 april 2006 kl 12.43

Arbetskraften från de gamla östeuropeiska länderna är inte bara ett problem för de gamla EU-länderna som infört och nu står inför att förnya övergångsregler med spärrar mot invandring. Det rymmer också problem för de nya medlemstater där medborgarna nu utvandrar i allt större antal.

Ekot har tidigare rapporterat om den polska regeringens försök att få tillbaka den miljon personer som valt att arbeta utomlands genom annonskampanjer i bland annat brittisk media. Där handlar det om knappt tre procent av den totala folkmängden eller drygt fyra procent av den arbetsföra delen av befolkningen.

Men det lilla landet Lettland har en betydligt större andel som jobbar utomlands, ungefär 100 000. Det är detsamma som nästan fem procent av den totala befolkningen och nästan nio procent av de i arbetsför ålder. Konsekvenserna har blivit stora för de familjer där utvandrarna är föräldrar.

Indra Ramane jobbar på en kommunal tillsynsenhet för minderåriga.

Barnen blir ensamma
Hon berättar om en pojke som var tolv och ett halvt år när hans mamma åkte till Sverige för att jobba på restaurang. Hon sa åt en väninna som bodde i grannhuset att titta till pojken.

– Väninnan bodde i grannhuset och kom och hälsade på pojken då och då. De satt och drack te och pratade lite. Men han var ju ensam, berättar Indra.

Nu är pojken fjorton år. Han har ingen kontakt med sin pappa. Mamma skickar hem pengar från Sverige varje månad. Var tredje eller fjärde månad hälsar hon på i Lettland, berättar Indra Ramane.

Bryr sig inte om pengar
Linda Lotere-Plocina är tolv år och bor i det lilla samhället Vecpiebalga. I juni förra året åkte hennes mamma till London för att jobba. Linda bor med sin pappa och sina äldre tvillingsystrar. Hon vet att mamma åkt för att familjen har ont om pengar. Men jag bryr mig inte om pengar, säger Linda.

– När jag längtar efter mamma och är ledsen brukar jag titta på bilder av henne. Då vet jag att jag inte ska vara orolig för mamma kommer alltid att älska mig, säger Linda.

Aija Zake har jobbat på Irland i tre år nu. Döttrarna Laura och Daina var tretton och fjorton år när hon åkte. Hon tjänar fem gånger mer på sitt städjobb på Irland, 12 000 kronor i månaden, än på jobbet hon hade som veterinärassistent hemma i Lettland.

Hon pratar med sin dotter Laura på Skype via internet. Då säger hon att hon är ledsen för all tid hon förlorar tillsammans med sina barn.

– Jag önskar att jag kunde åka hem. Jag kan komma hem när jag har sparat tillräckligt med pengar så att mina döttrar kan fortsätta plugga och vi kan leva ett värdigt liv, säger hon.

Randi Mossige-Norheim, P1 Konflikt
i samarbete med SR International
randi.mossige-norheim@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".