Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Myten om omutbarheten

Publicerat fredag 5 maj 2006 kl 15.49

I veckan som gick förklarade Riksrevisionen i en rapport att statliga myndigheter och bolag har för svagt skydd mot korruption. Det är inte en dag för tidigt att någon slags organiserad tankeverksamhet påbörjas i Sverige kring myten om vår omutbarhet.

Riksrevisionen har börjat rota i de här frågorna som en följd av Systembolagshärvan. Nu har man synat ett antal andra bolag och myndigheter som har en liknande dominerande roll som Systembolaget som upphandlare.

Man har inte hittat några nya skandaler, men rapporten kan ändå slå fast att det finns en oskuldfullhet hos ett antal statliga bolag och myndigheter, en utbredd känsla av att ”det händer inte här”. Det är oroväckande.

Som Systembolagshärvan visar är det särskilt viktigt när det gäller statliga institutioner som är monopol, att inte somliga gynnas på andra bekostnad och att konkurrensen därmed inskränks.

Men egentligen är problemet betydligt mer genomgripande än effektivitet och affärsmässighet. Det handlar om något helt grundläggande, trovärdigheten för svensk förvaltning, som enligt grundlagen ska stå i medborgarnas tjänst, vara objektiv och handla med oväld.

Nu tassar Riksrevisionen ganska försiktigt runt alla de omständigheter i tiden som talar för att riskerna för mutor och bestickning ökar.

Rapporten i veckan handlade uteslutande om statliga bolag, men det finns förstås stora risker också ute i kommuner och landsting, där systemet med köp-sälj och entreprenader av olika slag formligen exploderat i omfattning på senare år.

Jag tycker det är viktigt att få prövat i domstol var gränserna går, om t ex en företagare som sålt sina datatjänster till Malmö kommun också kan få bjuda kommunalrådet Ilmar Reepalu på en fyra dagars lång safari i Afrika.

Lobbying - alltså firmor som sysslar med politisk övertalning - har i andra länder resulterat i svarta rubriker om mutor.

Superlobbyisten Jack Abramoff i Washington som slussade näringslivspengar till många politikers kampanjfonder är ett aktuellt exempel. Och det finns tänkare som rentav tror att några väsentliga maktförskjutningar till de fattigas fördel inte är möjliga i Amerika, där de redan resursstarka låst politiken genom att skaffa sig ”sina” kongressmän.

I Sverige har vi en annan politisk kultur. Men fenomenet lobbying växer i betydelse, och frestelserna att betala sig fram borde dyka upp också här hemma, som en följd av att lobbyister ofta arbetar i det fördolda och av att vi också på enare år fått personvalskampanjer.

Vi svenskar är också numera en del av den europeiska politiska kulturen, där smörjmedel mellan näringsliv och politik är vanligare än hos oss, bland annat som en följd av att den nordiska offentlighetsprincipen inte gäller i EU.

Men också i Tyskland - där man är van vid häftiga sidbyten - höjde man på ögonbrynen när den förre förbundskanslern Gerhard Schröder gick över till gasindustrin, som han för inte så länge sedan gjort affärer med.

Det har ju inte saknats liknande kontroversiella övergångar från politik till näringsliv också i Sverige. Det finns en risk om gränserna mellan näringsliv och politik blir mer flytande, för vem talar då för den lille mannens intressen?

Jag tror den lille mannen är förloraren också när anställda på Migrationsverket säljer medborgarskap under bordet eller kontrollanter på Svensk Bilprovning får starksprit och ölflak för att godkänna en bilfirmas bilar. Det kostar pengar för den som inte har pengar, medan den som har råd kan ju betala.

Men framförallt: demokrati är inte bara att rösta vart fjärde år, utan att den enskilde ska kunna lita på att alla behandlas likvärdigt av staten.

Överåklagare Christer van der Kwast menade på Riksrevisionens seminarium i veckan att normerna är alltför otydliga. När han förhör folk i sina korruptionsutredningar är den vanligaste invändningen att man inte förstår problemet.

Kan det vara så att myten om svenska folkets omutbar är så stark att vi inte ens begriper vad som är mutor? Då är vi illa ute.

Björn Elmbrant, Studio Ett
bjorn.elmbrant@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".