Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kulturkrönika 18 juni

Publicerat torsdag 15 juni 2006 kl 15.01

Fotbolls-VM är den enda äkta internationella idrottshändelsen på jorden. Fotbollen kan ibland uträtta vad inte ens religionen mäktar med.

Det skriver Sean Wilsey i tidskriften National Geographic, som gör ett intressant svep över fotbollens nationella, kulturella och politiska band.

När minst en miljard människor ser 32 nationer följa fotbollens 17 regler är det ett lärostycke både för politiken och religionen, finner Wilsey : fotbollslagarna handlar om likhet, icke-våld och behärskning. Fotboll är mycket av det som en religion borde vara- universell och ändå personlig, en känslokanal och känsloventil, också en frivillig underkastelse under en rättvis domare. En domare som i övrigt kan vara en man av folket - kanske en slovakisk bildäcksförsäljare, en italiensk polis eller en tysk konsertpianist.

Fotbollens universella lockelse är dess enkelhet, på städernas bakgårdar sparkar barn burkar runt betongen. Henning Mankell skriver om hur det krigshärjade Angolas aldrig kunde döda fotbollen. Unga män gjorde fotbollar av gamla T-skjortor eller fiskenät eller handväskor fyllda med papper och gräs. Fotbollsplanerna var demilitariserade zoner och andningshål för alla fasorna runtomkring. När Angola slog Rwanda och gick till VM stod landet stilla med befolkningen klistrad runt radioapparater, tillochmed savannens antiloper torde ha spetsat öronen, noterar Mankell.

VM 2002 i Sydkorea och Japan var en seger över motsättningarna mellan Sydkorea och den gamla ockupationsmakten Japan. Ge världen 50 år till så får vi kanske se Israel och Palestina arrangera ett VM tillsammans skriver nämnde Sean Wilsey.

Under de senaste sex åren har Elfenbenskusten regim piskat upp hatet mot muslimer. Men många av landets fotbollsspelare kommer från muslimska familjer, så landslaget har blivit en symbol för sammanhållning, skriver Paul Laity i National Geographic.

Fotbollen speglar också politiken genom att sen den en gång spridits över världen kring 1800-talets mitt av brittiska kolonialsoldater och missionärer har fotbollskamperna mellan de tidigare kolonierna och kolonialherrarna fortsatt att vara laddade med nationell dramatik.

Samtidigt kan fotbollens läktarvåld enligt kulturforskare ses som en kvarleva av gamla primitiva stamfenomen. Intressant nog ett stamfenomen som tagit sina kanske grövsta uttryck i det gamla förment civiliserade brittiska imperiet.

Primitivt och civiliserat tycks ha stämt möte i den mest globala av sporter : Elfenbenskustens idrottsminister anställde 1992 ett antal häxdoktorer för att kunna vinna över Ghana. Häxdoktorerna som bland annat smorde målstolparna med magiska salvor och lät spelarna bada i vatten blandat med trolldrycker och viska önskeramsor i örat på en duva. Häxdoktorerna fick dock aldrig betalt, svor förbannelse över landslaget som mycket riktigt gjorde usla resultat i 10 år. 2002 fick dom sin ersättning och bingo ! Förbannelsen hävdes och kvalificering till VM blev ett faktum.

Om Englands fotboll skriver författaren Nick Hornby hur rasistiska engelska fotbollshuliganer tvingas åse hur landets fotbollslag med allt mer mångkulturell global sammansättning blir allt mindre av gammal nationssymbol.

Samtidigt tilläger Hornby ironiskt om ärkerivalen Tyskland : ”vi skulle allra helst vilja bomba tyskarna, men efter 60 år har vi börjat misstänka att den chansen inte återkommer i brådrasket”.

Fotbollen kan vara fredlig symbol, men ibland också motsatsen. Honduras och El Salvador förklarade krig mot varandra efter en fotbollsmatch och i Costa Rica har en ledande klubb anställt särskilda konsulter för att piska upp supporterskaror av huligankaraktär. En spansk toppmatch kan ibland återkalla stämningar från inbördeskrigets dagar, skriver Robert Coover i National Geographic, och 1986 kunde en av alla tiders spelare, Maradona, med två mål mot England ge Argentina senkommen hämnd för nederlaget i Falklandskriget, kriget som den argentinske författaren Jorge Luis Borges kallat ”två skalliga mäns strid om en kam”.

Kroatiens kamp för självständighet sägs ha inletts med en fotbollsmatch, men självständigheten 1992 fick riktig guldkant först med fotbollssegern över Tyskland i VM 1998.

Johannes Ekman
johannes.ekman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".