Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

30 år sedan upproret i Soweto

Publicerat fredag 16 juni 2006 kl 07.13
1 av 2
Ett nytt monument avtäcktes 16 juni 2006 intill en av skolorna i Soweto till 30-års minnet av skotten. Foto: Margareta Svensson/SR.
2 av 2
Thabo Mbeki. Foto: Margareta Svensson/SR.

På torsdagen är det trettio år sedan skolupproret i Soweto i Sydafrika, det som betecknas som det första steget för att avskaffa rasåtskillnadssystemet apartheid. Men för dem som deltog var det en dag då deras protester och stenar möttes av polishundar och kulor.

I ett mörkt hus i Soweto sitter Alex Masinya med ett bortskjutet ben och blind på ena ögat. Han var en av de skolelever som organiserade protesterna, mot att all undervisning skulle ske på språket afrikaans, som betraktades som förtryckarspråket.

Ungdomar besköts
Och denna dag 1976 startade det som kallas Sowetoupproret, då tusentals ungdomar besköts, fängslades och slogs ned av polis.

Det mest kända dödsfallet är pojken Hector Pieterson, som fångades på bild när en av hans kamrater förtvivlat bar hans döda kropp. Hector har nu fått ett museum uppkallat efter sig i Soweto, ett museum med hela apartheids historia.

Helgdag med manifestationer
16 juni är numera en helgdag, och ANC-regeringen ställer mangrant upp i manifestationer för att minnas denna dag, början till apartheids fall.

För Alex Masinya var det att offra sin ungdom och sin utbildning och sitt ben, men han tycker att det var värt det.

– Man inser nu att man lade grunden för framtiden.

Men en viss bitterhet kan han känna att politiker nu, som var i exil då, vill göra Sowetoupproret till en del av ANC:s kamp.

– Det var det inte. Vi visste att ANC fanns och visste om Nelson Mandela, men detta var inte politiskt. Upproret var en spontan ungdomsprotest mot en påtvingad undervisning, säger Alex Masinya.

Men tiden har gått, och minnet förbleknar, och dagens elever i samma skola där Hector Pieterson dog har vaga uppfattningar om torsdagens helgdag som kallas Ungdomens dag.

– Det var nog för att den där pojken, Hector, dog för våra rättigheter, kanske, säjer Thandi.

Ska ni delta i minnesstunden?

– Nej, vi gör nog som vanligt när vi har ledigt; sitter hemma och degar hos någon och bara ”chill out”.

Vincent Dahlbäck, Soweto
vincent.dahlback@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".