Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Om målkonflikter och svekdebatter

Publicerat fredag 18 augusti 2006 kl 14.23

I veckan som gick öppnade moderatledaren Fredrik Reinfeldt för möjligheten att finansiera ett borttagande av fastighetsskatten med att ”se över” möjligheterna att göra ränteavdrag. ”Synd, dum och onödigt”, skrev moderata Barometern i Kalmar. ”Tavla” och ”självmål” ropade partikollegan Norrbottens-Kuriren i Luleå.

Studio Etts Björn Elmbrant är inte lika tvärsäker.

Vad Reinfeldt egentligen gjorde var att han sa som det är. Eller rättare sagt vad alla experter på fastighetsekonomi menat - vill man avskaffa fastighetskatten är det omöjligt att inte samtidigt ta bort avdragsrätten för räntorna man betalar.

Ja, omöjligt och omöjligt. Vi har ränteavdrag för att vi har fastighetskatt, och har vi inte längre en fastighetsskatt, måste man diskutera storleken på ränteavdragen, så har jag förstått fastighetsekonomerna.

Avskaffar man fastighetsskatten utan att minska eller ta bort ränteavdragen, då stiger priset på en genomsnittsvilla i Stockholm med kanske en halv miljon, förutom det att man ger villaägarna ett antal tusenlappar i gåva, om skatten försvinner och ersätts av en lägre kommunal avgift.

Det är förmodligen politiskt omöjligt att vara så generös mot en många gånger redan privilegierad grupp, och man måste förstå om Fredrik Reinfeldt skyggar inför detta, inte minst eftersom det i veckan som gick kom upp valaffischer om att moderaterna är det nya arbetarpartiet.

Om man då istället som Reinfeldt antytt minskar ränteavdragen när man tar bort fastighetsskatten, så gynnar man de 40-talister som redan har betalt sina hus, och missgynnar unga familjer som just tagit livsfarligt stora lån för att klämma sig in på bostadsmarknaden.

Så hur man än vrider och vänder sig har man ändan bak.

Och avskaffar man fastighetsskatten och ersätter den med en kommunal avgift, så kommer antagligen fastighetspriserna att sjunka i glesbygden. Vill man då korrigera för de nya orättvisor som kan uppstå genom att lägga in också den kommunala skatteutjämningen i det här fördelningspolitiska pusslet, riskerar man att få arga kommunpolitiker på halsen. Och kan man strängt taget ta bort fastighetsskatten utan att samtidigt se över hela kapitalbeskattningen?

Så den som vill avskaffa fastighetsskatten hamnar i ett getingbo av målkonflikter och icke förutsedda konsekvenser, och det här vet partierna om.

Man kan ju förstå om de velat mörka komplikationerna, men hur klokt är det om också ledarskribenter och politiska journalister gör det? För slående är att kommentarerna i veckan om Reinfeldt och ränteavdragen mest handlat om yta, och om valtaktik, och vad en partiledare får säga och inte säga.

Så nu backade Reinfeldt. Motiveringen är intressant.

Det går inte att föra öppna resonemang i en valrörelse, menade han, där duger bara skarpa besked. Fast några skarpa besked om hur det ska gå till att avskaffa fastighetskatten hade moderatledaren inte för dagen.

Lars Leijonborg i folkpartiet å sin sida har sagt att han inte är säker på att det går att avskaffa fastighetskatten och har antytt att man borde skjuta upp det - och var hamnar vi då?

Det ser ut som om Alliansen går till val på en from förhoppning om att kunna avskaffa skatten, utan att riktigt kunna tala om hur det ska gå till.

Men en av partiledarna, Göran Hägglund i kristdemokraterna, sa i går att ”vi har bundit oss vid masten” för att avskaffa denna skatt senast 2008.

Det här med att binda sig vid masten låter lite olycksbådande för oss som ännu minns maktskiftet 1976 och den olösta konflikt om kärnkraften som de borgerliga partierna tog med sig in i den nya regeringen.

Blir det en ny regering i höst - och det ser ju ut så med dagens opinionssiffror - så ser jag två möjligheter att klara fastighetsskattefrågan. En utredning tillsätts som man sagt att man ska, och när den är klar kör Hägglunds bröder i Alliansen över honom, sorry Göran, det blir för svårt…. Eller också hamnar denna nya regering i en skattepolitisk långbänk, och även om Hägglund är mer kompromissvillig än Fälldin var en gång i världen, så är ju risken stor att man inte når ända fram.

Så hur man än gör kan det bli svekdebatter.

Björn Elmbrant, Studio Ett
bjorn.elmbrant@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".