Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Varför är många väljare osäkra?

Publicerat fredag 25 augusti 2006 kl 15.37

I veckan som gick kom ännu en opinionsmätning från Ruab som beställts av Dagens Industri, en undersökning som visar att Alliansens övertag skulle ha bytts i en ledning för de tre vänsterpartierna.

Nu ska man kanske inte tro så mycket på den ena eller andra mätningen. I Ruabs fall är antalet osäkra väljare rekordhögt - en tredjedel av de tillfrågade.

Men varför är så många väljare osäkra?

Jag hamnade häromdagen utanför Solnas tunnelbanestation, där partierna slagit upp sina valstugor, dukat upp med pepparkakor, kaffe, karameller och valsedlar. Det var en anslående syn i det soliga sensommarvädret, men solnaborna jäktade förbi, vinkade avvärjande mot dem som ville sticka en broschyr i händerna på dem.

Det är inget konstigt i det. För det brukar dröja till sista veckan före valet innan väljarna känner sig mer pressade att ta del av flygblad och argument. Då brukar många fler vilja komma in i valstugorna och snacka. Så brukar det vara, men hur är det i år?

Jag har känslan av att fler väljare i år känner ett större främlingsskap inför politiken än tidigare.

Om det var bättre förr vet jag inte. Men politiken var viktigare och framförallt upplevdes den som viktigare än idag. Jag minns fortfarande de stora ideologiska sjöslagen under 70- och 80-talens valrörelser om kärnkraften, löntagarfonderna, det liberala systemskiftet, och om ett litet land kan ha en egen, vass utrikespolitik.

Nu handlar valkampanjen istället mycket om kronor och procentsatser. Stora frågor förtigs inte sällan eller stuvas undan i en bisats, frågor typ EU, katastroferna i Irak och Libanon, och den misslyckade integrationen.

En bild av att en gradvis avideologisering skett av politiken är att partierna kör med allt mer likalydande slogans. ”Ingen ska lämnas efter” säger t ex både sossarna och kristdemokraterna, som framgick av utfrågningen i TV med kd-ledaren Göran Hägglund.

Jag misstänker att många väljare är lite mer ideologiska än vad kampanjmakarna inbillar sig. Inte några tes-tuggare eller utopister, men ofta väldigt reflekterande och med en hel del magkänsla. Är det så, måste man förstå att en tredjedel av väljarna kan vara osäkra några veckor före valet.

Nytt för året och ägnat att öka villrådigheten hos väljarna är att så många partier gjort om sig och för en politik på tvärs med de föreställningar vi har av vad de här partierna ska stå för. Dessutom har socialdemokraterna hamnat på defensiven i sin paradfråga om jobben, de borgerliga å sin sida har trasslat till det för sig sin hjärtefråga fastighetskatten, och vad säger partiernas kärnväljare om det?

En teori som ett kommunalråd jag pratade med häromdagen hade var att röstsplittringen i år kommer att öka starkt, alltså att man röstar olika i kommun- och riksdagsvalen, därför att man känner igen sig i kommunpolitiken, men inte riktigt i de förändringar som skett på riksnivå.

I den stora fabrikslokalen i Gustavsberg där Alliansen i veckan presenterade sitt manifest fick jag en teaterviskning från en funktionär i ett av de mindre borgerliga partierna, som kämpat hårt för att synas. ”Varför lyfter det inte för oss?” frågade hon.

Svaret är kanske att alla ansträngningar de fyra Allianspartierna gjort för att skriva sig samman varit bra för Alliansens trovärdighet, men att det också kan ha gjort en del av partiernas kärnväljare förvirrade: Vad är det som gäller? Är det vår eget partis skarpa förslag eller Alliansens mer uttunnade kompromiss?

Och om partierna inte vill tala så mycket ideologi - vad ska vi i medierna då skriva och prata om?

Personerna, förstås. Är Persson pösig? Fick Göran Hägglund sitt genombrott i TV i torsdags? Och är Fredrik Reinfeldt ”krispig”, som jag i vittnens närvaro hört en känd svensk statsvetare säga.

De medier som vill att mycket av valet ska handla om partiledarnas krispighet, som vore de frukostflingor, blåser antagligen under väljarnas främlingskap inför politiken och ökar antalet väljare som säger ”vet inte”.

Björn Elmbrant, Studio Ett
bjorn.elmbrant@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".