Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Otillräcklig säkerhet för svensk Afghanistanstyrka

Publicerat torsdag 28 september 2006 kl 04.00
Har utsatts för onödigt stora risker.

Den svenska truppen i Afghanistan har utsatts för onödigt stora risker på grund av låga säkerhetskrav på förläggningen i Mazar-i-Sharif. Än i dag är trupperna inte skyddade mot krypskyttar och det saknas elektronisk övervakning.

Orsaken till bristerna är en kraftig försening av bygget och att man från försvarsledningen ville ha en mjuk framtoning på förläggningen.

– Jag tycker det här gränsar till en naiv inställning. Det är livsfarligt, säger överstelöjtnant Tommy Johansson.

Han ledde den vaktstyrka som åkte ner till Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan för ett år sedan innan förläggningen var färdigbyggd.

Skydd stjäl tid
I förläggningen i Mazar-i-Sharif bor i dag ungefär 200 personer, de flesta är svenskar. För soldaterna har den bristande säkerheten varit ett stort problem, säger Olof Granander, chef för armétaktiska kommandot.

– Konsekvensen av att det inte funkat och inte varit klart i tid är att soldaterna fått ägna sig mer åt skydd och bevakning istället för att lösa sina uppgifter på ett bra sätt. Det här är särskilt viktigt när vi har små bidrag som är personalsvaga i grunden, säger Olof Granander.

Det tog lång tid innan man ens började bygga någon form av mur kring förläggningen säger överstelöjtnant Tommy Johansson.

– Vi hade ju inget skydd inledningsvis. De första tre månaderna hade vi praktiskt taget ingenting. Skyddet var våra vapen. Vi hade ju inget fysiskt skydd runt om kring oss, säger Tommy Johansson.

Hur kändes det?

– Det kändes väldigt otillfredsställande.

Till sist kom en mur på plats, men än idag, ett halvår efter de svenska trupperna övertog ansvaret för regionen från engelsmännen, är förläggningen inte färdig.

Muren ska höjas
Kameror till den elektroniska övervakningen saknas och krypskyttar från den omgivande bebyggelsen har fri sikt in i förläggningen, eftersom muren är för låg. Det här bekräftas av Lars Norberg, chef för försvarsmaktens anläggningskontor, som ansvarat för bygget av förläggningen.

– Det finns vissa gluggar i skyddet. Vi har en mur som är cirka fyra meter idag. Den behöver höjas ytterligare någon meter för att det ska ge ett fullgott skydd, säger Lars Norberg.

Vad är det för slags hot ni inte är skyddade mot i dag, som gör att ni måste bygga ut muren?

– Det är till exempel om man skulle placera ut prickskyttar på höga byggnader.

Men varför blev det så här? Dels handlar det om att bygget blev försenat. Men orsaken går också att spåra i ett beslut från försvarsmakten om vilken framtoning den svenska förläggningen skulle ha.

– Framtoningen skulle vara en mjuk framtoning, det vill säga vi skulle inte bygga upp en medeltida borg eller en ointaglig befästning, säger Lars Norberg.

Hur ser du på den inställning man hade från början på skyddsbehovet för trupperna?

– Det är svårt att kombinera en hög skyddsnivå och en mjuk framtoning. Det är ju så att det är sten och betong som skyddar. Det är svårt att göra det mjukt och vänligt.

Lokala arbetare
En del i den mjuka framtoningen var också att lokalbefolkningen skulle delta i bygget av förläggningen. På så sätt skulle den svenska närvaron bli mer förankrad i samhället. Det löstes genom att man anlitade en lokal underentreprenör, som i sin tur anlitade arbetare från trakten för 25 kronor per dag.

– Det är också en risk man tar. Man utsätter sig för en risk genom att ha obehöriga i det här landet där man vet att det finns subversiv verksamhet. Då utsätter man sig naturligtvis för en risk. De här arbetarna som han anställt, det var ju inga som han visste vilka det var utan det var ju den som räckte upp handen nere på stan och hade en spade med sig och den fick ju en dagslön och ett dagsarbete, säger överstelöjtnant Tommy Johansson.

Jan DunMurray, tidigare kommendörkapten på försvarshögkvarteret, var med och tog beslutet om vilken framtoning förläggningen skulle ha.

– Det var väl rätt med de ingångsvärden man hade då. Säkerhetsläget har förändrats under det sista dryga året och därför ligger vi i ett läge där det är högre säkerhet och säkerhetskrav idag, säger kommendörkapten Jan DunMurray.

Daniel Öhman
daniel.ohman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".