Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kulturkrönikan 15 oktober

Publicerat onsdag 11 oktober 2006 kl 12.26

Journalisten Günther Wallraffs gamla metod att förklädd till ”insider” avslöja mer eller mindre slutna världar kan ännu ge intressanta resultat. Inte minst ett par amerikanska kvinnliga journalister har lyckats bra : Barbara Ehrenreich har i böcker som ”Barskrapad” och senast ”Körd” lyft fram USA:s kvinnliga låglöneträsk respektive PR-yrkets skenvärldar.

New Yorkjournalisten Norah Vincents rapportbok Förklädd till man är en intelligent inifrånstudie av några helmanliga gemenskaper. Vi tas bland annat med till bowlingklubben, till porrklubben, till en grabbig säljarmiljö och till ett munkkloster.

Med humor, skarp blick och inlevelse undviker Norah Vincent de feministiska klichéerna, men blir ändå ofta nedslagen av sina erfarenheter.

I bowlinggänget möter hon män med cementdamm i håret och sågspån under naglarna, ölmage, grova knegarhänder, ibland med nikotingulnad hy - män som ”skyfflat skit” hela livet och svär som borstbindare. Musikidolen heter Johnny Cash.Den som bowlar sämst i gänget tvingas bowla tio serier iförd damtrosor. Det är grabbigt, känslofattigt, tävlingsinriktat, kvinnobefriat, med undantag för de grova sexskämten.

Men Norah Vincent får en del tankeställare : hon möter bakom maskerna äkta samhörighet. Rasistiska attityder är ovanliga. Bakom kvinnoskämten finns ofta ömhet för den egna hustrun, strax under en hård jargong finns ofta hjälpsamhet. Jag erfor inte sällan gemenskap som kunde vara mer äkta än i många helkvinnliga grupper, finner författaren.

Mer iskall och deprimerande blir tiden bland männen på porrklubben. Här finns ett reellt kvinnohat,skriver Vincent : kvinnor får inte vara kvinnor, de ska vara fabriksgjorda sexmaskiner. Här bygger sexualiteten på avstånd, inte intimitet. Här utkrävs inte sällan ”alfahannarnas” revansch på kvinnokönet. Här finns mycket outlevd vrede, skriver Vincent : om det åtminstone vore drömmar och fantasier - ”det är rå verklighet, det är fult, det är sjaskigt.”

Här blir alla förnedrade i slutänden, skriver Norah Vincent : kvinnor som män. Män som tycks uppleva sex som något ”tungt dom går och bär på och inte har någonstans att göra av.”

Så ger sig den mansförklädda författaren ut i krogvimlet och dess könsmönster. En av erfarenheterna där är hur dubbla många kvinnors attityder är mot män : män bör vara starka och omhändertagande, de bör vara tillräckligt maskulina för kvinnor att foga sig efter - men på samma gång mjuka och öppna, känslosamma och intuitiva. Män bör i många kvinnors ögon vara på en gång traditionella män och modernt jämlika män. Det var outhärdligt svårt att som utklädd man försöka leva upp till dessa dubbla krav, finner Norah Vincent. Som samtidigt noterar att de paradoxala förväntningarna förstås finns hos båda könen.

Många kvinnor på den så kallade dejtingmarknaden är bittra och luttrade,finner Vincent, och bär ofta stereotypa bilder av hur män är. De har svårt att se den osäkra mannen bakom den säkra attityden.

Under sin tid i munkklostret slås Vincent bland annat av en påtaglig homofobi, en manlig gemenskap som tvingat fram en självtukt hos männen inför sina eventuellt kvinnliga sidor, rädsla för kroppskontakt och starka känslouttryck. Annorlunda visar det sig vara i säljarbranschen där de testosteronstinna hannarna lever ut sina egon, sitt tävlingssinne, sin sexism. Författaren får sitt säljarjobb sen hon i salviafärgad skjorta jordfärgad blazer, svarta kostymskor och Perry Ellis-slips med windsorknut förklarat att livet är en ständig utmaning och utan tydliga karriärmål blir man rastlös.

Efter en sejour också i en mansgrupp som ventilerar den moderna tillvaron som man, med kramövningar och biktande av föräldra-och äktenskapsrelationer sammanfattar Vincent sin resa till det andra könet : ”Jag fick dra ner på min gamla frihet att skratta,gestikulera, kramas, vara spontan. Jag blev härdad. Jag såg också hur oförsonlig en stark könsdrift kan vara som är något annat än längtan till intimitet. Jag trodde att det skulle vara roligare, friare, i mansland. Nu vet jag att män inte haft sitt roliga än. De förtjänar det.”

Johannes Ekman
johannes.ekman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".