Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Blekinge

Kiss siktade högt - men nådde bara halvvägs

Publicerat fredag 7 juni 2013 kl 01.00
Kiss, Sweden Rock 2013. Foto: Martina Holmberg/Sveriges Radio

Troligen har aldrig så mycket fyverkeripjäser skjutits över Norje ängar som igår kväll. Ändå blev årets rockhändelse i Sölvesborg inte riktigt lyckad. Paul Stanleys röst håller inte måttet. Kanske är det dags för Kiss att börja tänka på refrängen?   

Inramningen var fantastisk. Scenproduktionen som enligt uppgift kostat hemskt mycket pengar måste vara bland de snyggare i rockens historia. Gult, rött, rosa - scenen badar i olika ljuskombinationer och på storbilds-TV bakom bandet rullar en snygg videoåtergivning av giget.

Låter inte bra
Det är Kiss frontman Paul Stanley som har designat scenproduktionen. Det har han gjort bra. Frågan är dock vad som har hänt med Puls röst för det låter riktigt illa om den. Och frågan är vad som har hänt med hans inspiration? Att den fattades märktes redan på presskonferensen innan konserten. Paul Stanley som vanligtvis vill stå i centrum såg inte ens ut att vilka fronta Kiss ikväll. Den känslan höll i sig även under spelningen.   

I stället blev kvällen i Norje vapendragaren och rockdemonen Gene Simmons show. Gene Simmons, som ibland under årens lopp sjungit ganska illa, fick till sina sångnummer riktigt bra. Han briljerade i klassiker som Let me go, rock´n´ roll, War machine, I love it loud, Deuce och God of thunder. Han såg ut att trivas på scen och kanske har han till och med fått extra tändvätska av Paul Stanleys trångmål. Konkurrensen mellan de båda ledarna i Kiss har alltid varit sylvass.

Utstrålning
De två inhyrda musikerna, gitarristen Tommy Thayer och trummisen Eric Singer gjorde båda godkända insatser. Ändå saknar bägge helt den utstrålning som de sparkade originalmedlemmarna Peter Criss och Ace Frehley har. Thayer fick leka Ace-statist i låten Shock me. Hans och Singers gemensamma solon lät mest som sju minuters tråkig pausunderhållning.

Dröm
Heaven´s on fire hade plockats bort ur spellistan jämfört med spelningen i Stockholm nyligen. Eftersom Pauls röst inte håller måttet var det ett bra drag att ersätta den med den gamla 70-tals godingen Dr Love med Gene Simmons på sång. Paul Stanley glimmade till vid några tillfällen, bland annat i dängorna I was made for lovin´ you och Rock and roll all night. Men han gjorde som sagt på det hela taget en blek figur. Paul Stanley´s dröm är att Kiss ska överleva utan någon originalmedlem kvar i bandet. Hur det går med den saken återstår att se. Kanske är det snart dags för Paul, som avslöjade på presskonferensen innan spelningen att han släpper en självbiografi nästa år, att börja tänka på refrängen. 

Henrik Olsson
henrik.olsson@sr.se   

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".