Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Din förmiddag

Kulturemma: Bibblan ingen gravallvarlig plats

Publicerat onsdag 20 november 2013 kl 11.30
Emma Sandebäck. Foto: Nick Näslund/Sveriges Radio.

I veckans spaning tittar Emma Sandebäck närmare på bilden av biblioteken och bibliotekarien. I populärkultur visas ofta bibliotek som en plats som liknar en kyrka, med dammiga böcker och stort allvar. Det stämmer inte överens med verkligheten. Läs Emmas krönika på sverigesradio.se/kalmar

Med tanke på vårt inslag ”Bibliotekstoppen” och alla dessa bibliotekarier som har hjälpt mig under höstens gång så tillägnas hela denna spaning våra bibliotekarier och den bild som verkar råda av dem.

Bibliotek är verkligen inget modernt påfund, söder om Aleppo i Syrien finns det äldsta bibliotek vi har kännedom om, redan 2000 f.v.t. katalogiserades och klassificerades information på lertavlor. Mest känt är kanske biblioteket i Alexandria som hade åtskilliga papyrusrullar i sin ägo redan 290 f.v.t. I Sverige upprättas s.k. sockenbibliotek på 1700- och 1800-talet, sedan utökas dessa i och med folkskolestadgan 1842 och fr.o.m. 1900-talets början växer tanken på folkbibliotek fram med staten som finansiär. Idag har vi ca. 1300 sådana i vårt avlånga land.

Vill du bli bibliotekarie är det till exempel till Linnéuniversitetet, Uppsala Universitet eller Borås Högskola du får söka dig för att plugga Biblioteks- och informationsvetenskap. Efter detta kan man säkerligen klassificera dig som en informationsspecialist med kunskaper som borde intressera både det så att säga rena biblioteksväsendet men också den privata sektorn.

Vissa har kanske upplevt biblioteken som gravallvarliga platser, inte helt olika en kyrka. En byggnad man närmar sig med både vördnad och respekt som innehåller dammiga böcker, och där tystnad är en självklarhet. Så är inte fallet i verkligheten, det vet ju de flesta. Men, det har visat sig att populärkulturen gärna visar biblioteken som just en sådan plats. Om inte annat syns det tydligt i en sketch Mr Bean på bibliotek...

En mycket lokal bibliotekarie, närmare bestämt Richard Ohlsson skolbibliotekarie på Stagneliusskolan i Kalmar, har funderat en hel del på hur bilden av honom som bibliotekarie och hans bibliotekariekollegor i deras yrkesutövande roll ser ut hos gemene man. Han kommer i boken Bibliotekariestereotypen i populärkulturen (2013) fram till att det råder just en ganska stereotyp bild av hur en bibliotekarie ska vara, och han menar att denna bild sprids inom populärkulturen. Han menar att det är ”/.../populärkulturens mer eller mindre komiska stereotyper som formar människors uppfattning om hur bibliotekarier är och skall vara” (s. 41). I hans bok får man en ganska klar bild av hur bibliotekarier ofta avbildas för läsare, filmtittare, tv-tittare och t.o.m. för dem som gillar att spela datorspel.

Populärkulturens bibliotekarie ser ofta ut som följer: kvinna, ordningsam, medelålders eller äldre, hon har glasögon och ofta håret uppsatt i knut, kläderna är färglösa, t.o.m. trista (gärna blus med hög hals, självklart knäppt och kanske med rosett) vilket speglar hennes något präktiga personlighet. Vid vissa tillfällen släpps hårknuten lös och glasögonen kastas i väg – det händer om bibliotekarien möter mannen i sitt liv. Snackar vi skildringar av manliga bibliotekarier är de oftast ogifta, bleka och osexiga. Bibliotekarierna skildras antingen som en polisiär överhet som granskar låntagarna på olika sätt, eller skildras de som nästan socialt handikappade och då föredrar de naturligtvis böckernas sällskap framför någonting annat. Richard Ohlsson menar att det också finns skildringar av bibliotekarier som rätt så vanliga människor, snälla och omtänksamma. Dessa skildringar är dock inte i majoritet. En relativt vanlig person i sin roll som bibliotekarie är Henry i Tidsresenärens hustru, förutom att han besitter den något ovanliga förmågan att resa i tiden ses han som en vanlig kille som lyssnar på punkmusik. 

De arbetsuppgifter en bibliotekarie kan ägna sig åt inom populärkulturen kan vara bokvård, bokstämpling och inte minst att se till att böcker lämnas tillbaka i rätt tid. Kanske minns någon tv-serien Sally med Maria Lundquist i huvudrollen som den smått vimsige bibliotekarien? I denna bild av arbetsuppgifterna finns ett problem enligt författaren Richard Ohlsson. Han menar att det är oerhört viktigt att allmänheten vet vad en bibliotekarie gör, okunskap om yrket kan göra att det ses som oviktigt vilket självklart varken Ohlsson eller jag anser att det är. Bibliotekarier har ett folkbildande uppdrag och inte minst med informationsteknikens intåg är det ett yrke i förändring. Kanske borde alltså vår bild av både biblioteken och bibliotekarierna inte vila på populärkulturens stereotyper som väller över oss, kanske borde vi besöka biblioteken och själva vårda vår relation med den lokala bibliotekarien som troligen kan hjälpa oss med mer än vi tror. Kanske kan medverkan i olika medier påverka? Nedan följer två exempel på bibliotekarier som gillar att synas!

En verklig bibliotekarie aktuell lite här och var just nu är DN-skribenten Jenny Lindh som med sin egen spalt  ”Fråga Bibliotekarien” varje lördag hanterar läsarnas bokfrågor. Det kan röra sig om allt från boktips till en specifik personlighet, till hur man får bort illaluktande dofter i gamla böcker. Svaren är raka, roliga, rappa och inte minst tänkvärda. Hon jobbar halvtid på Kulturhusets bibliotek i huvudstaden och sitter bl.a. med i Augustprisjuryn. Ofta rekommenderar hon gamla klassiker och vill försöka bygga en bro mellan Stureplan och kultureliten, och hon menar att det i litteraturen finns fullt av förlorare man kan söka tröst hos. I höst har man kunnat se henne varje söndag när hon berättar om litteraturens odödliga i Babel. För min del är Jenny Lindh väldigt långt ifrån någon hyssjande, färglös kvinna med böcker som enda sällskap.

En annan bibliotekarie, som kanske i framtiden blir odödlig genom de barn som kommer att minnas henne, är Susan Scatena, bibliotekarie på Queens Bibliotek i USA. Hon utmanar barnen i bibliotekets upptagningsområde inför varje sommar att läsa. Som morot får de en galen upplevelse  som Scatena står för. I somras skulle 300 barn tillsammans läsa minst 4000 böcker för att Scatena skulle göra sin motprestation. 344 barn skrev upp sig och läste 4595 böcker. Susan Scatena läste då sagan There´s an alligator under my bed av Mercer Mayer för just en fem meter lång alligator, och självklart för barnen som deltagit i projektet. Tidigare har hon gosat med en boaorm, badat i ett badkar fyllt av jelly medan barn har färgat hennes hår lila, hon har klätt ut sig till kyckling och dansat fågeldansen. Samtidigt såg hon till att två stora livsmedelsjättar bjöd på mat och dryck med kycklingtema. Kanske är Scatenas egna gärningar underlag nog för en egen barnbok i populärkulturell anda, ”Den idérika bibliotekarien”?

Bibliotekarien rekommenderar

Vi lämnar bibliotekstoppen för ett tag och låter bibliotekarierna tänka fritt. Denna vecka är det Åsa Österlöf i Västerik som tänker just så. Hon vill först rekommendera två barnböcker som gärna får läsas av och med vuxna. Den första är Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund. En poetisk och lite sorgsen bilderbokspärla med tankar om hur man lär sig att leva med ensamhet och dessutom göra det bra. En trösterik bok som Åsa Österlöf önskar att alla barn ska få läsa eller lyssna till är Ossians ovanliga nanny av Ylva Karlsson där en nanny i sann Mary Poppinsanda kommer och förgyller två bröders liv där föräldrarna bara jobbar och jobbar.

För oss vuxna rekommenderar Åsa Österlöf Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande som enligt Åsa är en upplevelse för alla som någon gång upplevt en stark förälskelse. Mest av allt måste man dock tillåta sig att lida och skratta med huvudperonen och dessutom njuta av författarens skarpa iakttagelseförmåga

Veckans kulturtips

Bo Ericsson från Färjestaden föreläser i Västervik i musikbiblioteket om Moa och Harry Martinssons författarskap torsdag 21/11 kl. 18.30. Samma kväll kan den skräcksugne och något yngre (det innebär årskurs sju, åtta och nio) vara med på killkväll på Åby Herrgård i Gamleby och träffa skräckförfattaren Magnus Nordin. Observera att det krävs föranmälan till Nordinkvällen. På söndag river vi av en av årets första julmarknader i Ankarsrum där det utlovas allehanda hantverk, försäljning av godis, kaffeservering och klassiskt tomtebesök.

Emma Sandebäck
p4kalmar@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".