Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Naturexperten: Fåglarnas släktskap skrivs om

Publicerat tisdag 16 december 2014 kl 10.28
Hispaniolaparakit. Foto: Pav Johnsson
1 av 2
Papegojor, här en hispaniolaparakit, är närmre släkt med vanliga tättingar än vad de är med de flesta andra fåglar. Foto: Pav Johnsson
Stortrappen. Foto: Pav Johnsson
2 av 2
Stortrappen, en stor fågel som förrförra seklet häckade i Skåne, är nära släkt med göken. Foto: Pav Johnsson

P4 Kalmars naturexpert Pav Johnsson berättar i sitt nya blogginlägg att våra fåglar fått lära sig sjunga två gånger i historien(!) och att det krävs åtminstone ett femtiotal gener för att få dem att lära sig härma och göra ljud.

Läs Pavs blogginlägg!

Pav Johnssons blogginlägg 16/12 2014

De senaste åren har ett flertal intressanta artiklar om fåglars släktskap publicerats i vetenskapliga tidskrifter.

Nyligen har flera resultat tillkännagjorts från ett internationellt samarbete där den genetiska koden hos ett stort antal fåglar analyserats fullständigt för att sedan låta några superdatorer räkna ut släktskapsförhållandena mellan dem.

Detta mångåriga projekt har inkluderat över 200 forskares intensiva arbete, och förra veckan publicerades den största artikeln i tidskriften Science. Resultaten är häpnadsväckande, inte minst om man är fågelintresserad.

Redan innan visste vi att fåglarna - som ju faktiskt är en överlevande gren av dinosaurierna - länge levde sida vid sida med de oftast större dinosauriesläktingarna. Men nu framgår det allt tydligare att det var först efter att en komet slog ned vid Yucatánhalvön för drygt 65 miljoner år sedan, som saker började hända, och det fort.

Nästan alla dinosaurier dog ut, men några fåglar klarade sig, och den närmaste tiden efter kraschen utvecklades de mycket snabbt. Evolutionen skedde med rekordfart. Bara efter några miljoner år (!) så hade de flesta av dagens kända grupper av fåglar redan uppkommit.

Det mest intressanta med de nya studierna är att  det gamla linneanska sättet att klassificera naturen, baserat på utseendet, visat sig leda oss helt fel när det kommer till fåglar. Eller vad säger detta axplock ur den nya kunskapen:

  • Finkar är närmre släkt med falkar, än vad falkar är släkt med hökar och örnar.
  • Bland gökens allra närmsta släktingar hittar vi stortrappen - Europas tyngsta fågel, som det diskuteras om huruvida den kan vara föremål för en återintroducering i Sverige.
  • Tornseglarnas närmaste släktingar hittar vi på andra sidan Atlanten - kolibrierna!
  • Höns och ankor är närmre släkt med varandra än med de flesta andra fåglar, av vilka de faktiskt står särskilt nära duvor.
  • Duvor är förresten närmre släkt med flamingoer, än vad de är släkt med hägrar, storkar och andra långbenta fåglar.

En lite mindre uppmärksammad, men kanske än mer spännande del av artikeln är att fåglarna "lärt sig sjunga" två gånger i historien. Det betyder alltså att denna komplexa förmåga uppkommit parallellt hos två olika fågelgrupper, men sen utvecklats likartat.

Det krävs åtminstone ett femtiotal gener för att fåglar ska inte bara kunna låta, utan faktiskt lära sig att härma och göra ljud.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".