Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Flyktens berättelser

"Jag älskar allt med Aleppo"

Publicerat onsdag 16 november 2016 kl 14.55
Ahlam Ibrahim
Ahlam Ibrahim Foto: Zainab Witwit

I flyktingars mobiltelefoner finns bilderna som visar ett liv före och efter. P4 Kalmar publicerar framöver flera berättelser med utgångspunkt i bilderna.

Tre olika berättelser gömmer sig i telefonen: den jag var, flykten och dit jag kommit.

Med den utgångspunkten har konstnären Henrik Teleman sjösatt ett konstprojekt som går ut på att han ska intervjua uppemot 200 personer som kommit till Sverige på flykt undan krig och där bilderna som finns lagrade i deras telefoner blir en del av utställningen som ska stå klar sommaren 2017.

P4 Kalmar har fått ta del av delar av materialet. Här är en av berättelserna som de asylsökande delat med sig av:

Det här är Ahlam Ibrahims berättelse:

På vår gata låg ett bageri. Jag kommer aldrig att glömma den fantastiska doften av varmt bröd på morgonen. Eller ljudet av grönsakshandlaren när han ropar ut sina varor för dagen. Jag glömmer inte synen av människor som köper bröd och grönsaker på morgonen. Vi är kurder födda och bosatta i Aleppo.

Jag älskar allt med Aleppo, men mest av allt saknar jag stämningen under förberedelserna inför Eid. Vi städar huset ordentligt.

Sedan går vi till marknaden för att köpa nya kläder inför högtiden, speciellt till barnen. Familjen samlas, vi äter och vi utbyter hälsningar.

Jag känner mig som en kropp utan själ. Som om jag transporterat min kropp till Sverige och lämnat min själ att irra runt på Aleppos gator. Om jag kunde återvända under en dag skulle jag återvända till mitt hem och kyssa väggarna. Sen skulle jag besöka mina föräldrars hus, för att sedan flanera på stadens gator.

Den bästa tiden i mitt liv var när jag gick ut gymnasiet och började studera på universitetet. Jag var bra och alla lärare älskade mig! Jag var hushållslärare i nio år. Vi lärde flickor saker som är nyttiga i vardagslivet. Konsten att sköta ett hushåll, sy, brodera, laga mat och organisera. Först tyckte jag inte om mitt arbete. Men när jag börjat undervisa, tyckte jag mycket om eleverna. Även om mitt ämne i sig inte är så viktigt. Men jag fick eleverna att ha roligt under lektionerna, så det blev viktigt för dem.

Tyvärr tog jag inte med mig något hemifrån. Jag saknar en vacker flätad väska. Jag verkligen älskade den. Min mamma brukade lägga frukt och smörgåsar i den innan hon skickade iväg mig till skolan. När min dotter blev tillräckligt gammal la jag ett äpple eller en smörgås i väskan att ta med till skolan. Men när vi lämnade huset i brådska, lämnade vi bakom oss många saker, bland annat också en spegel min man gjort till mig och målat mina initialer på. Som jag önskar att jag tagit med den!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".