Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Flyktens berättelser

"Svårt att bli en del av samhället här"

Publicerat torsdag 24 november 2016 kl 14.30
Amal Atrash på Möllstorps camping
1 av 3
Amal Atrash Foto: Zainab Witwit
Amal Atrash med klasskompisarna hemma i Syrien
2 av 3
Amal Atrash med klasskompisarna hemma i Syrien
Klasskompisar i skoltrappan
3 av 3
Kompisar i skolan i Syrien

I flyktingars mobiltelefoner finns bilderna som visar ett liv före och efter. P4 Kalmar publicerar framöver flera berättelser med utgångspunkt i bilderna.

Tre olika berättelser gömmer sig i telefonen: den jag var, flykten och dit jag kommit.

Med den utgångspunkten har konstnären Henrik Teleman sjösatt ett konstprojekt som går ut på att han ska intervjua uppemot 200 personer som kommit till Sverige på flykt undan krig och där bilderna som finns lagrade i deras telefoner blir en del av utställningen som ska stå klar sommaren 2017.

P4 Kalmar har fått ta del av delar av materialet. Här är en av berättelserna som de asylsökande delat med sig av:

Det här är Amal Atrashs berättelse:

Folk säger att jag ser ut som om jag vore svensk. Det får mig faktiskt att känna mig glad. Det får mig att känna att jag hör hemma här, även om jag inte gör det. Dessutom föredrar jag den europeiska looken framför den arabiska.

I ett svenskt perspektiv är islam skrämmande. Men religion är viktigt. Det är en av de saker man måste ha koll på. Du vet när du börjar fundera på vad livet innebär, och varför vi finns till. Vad jag ska göra med mitt liv! Att då veta hur Gud tänker, hela planen med universum, ja det är något du måste veta.

Jag är introvert, eller blyg. Det är något som jag blivit i det arabiska samhället. Jag har alltid fått veta att ”det här är inte bra och det här är bra. Du ska inte göra så”. Även om det inte var något fel med det jag gjorde.

Yrkesval

Exempelvis det här med hur du klär dig. Om du klär dig lite avslöjande i Syrien och du är på landsbygden, kommer folk att peka åt dig, du blir skrattad åt, och tillsagd att det du gör är fel. Folk till och med skriker åt dig.

Man blir socialt ängslig. Du kommer inte att känna dig trygg med hur du ser ut. Här växer folk upp med självförtroende. Inte alla, det finns fortfarande social ängslan. Men de uppmuntras att ta vara på sitt liv.

Jag tycker om hur folk tänker här. När jag pratar med en svensk kille eller en tjej identifierar jag mig mer med dem när det kommer exempelvis till att livet är viktigt. Vad ska jag göra med mitt liv. Om du pratar om yrkesval i Syrien, kommer alla att säga att de vill bli läkare. Varför läkare? För att de skulle tycka om att vara läkare? Nej, eftersom samhället uppmuntrar dem till det. Här, kan du få höra att någon vill teckna mangaserier, eller bli konstnär.

Det finns många möjligheter. Jag är en konstnärstyp. Kanske tecknad film, mangatecknare, eller målare. Jag vet inte. Jag kanske skaffar mig dubbla jobb. Ett för ekonomisk trygghet och ett för min egen skull.

Flytta hemifrån

Jag har alltid varit den här sortens typ. Jag var, inte precis en rebell, men jag har alltid haft problem med omgivningen. Jag har aldrig tänkt att jag skulle bo hos mina föräldrar som vuxen. Även om jag inte gift mig, hade jag flyttat hemifrån, blivit oberoende, arbetat, åkt utomlands. De förändringar som kommer att hända här, är de samma som hade hänt mig i Syrien. Enda skillnaden är att de är mer accepterade här. I Syrien hade jag fått lida mer.

Jag tycker de fått till allt perfekt. Svenskarnas liv jämförda med våra liv i Syrien är mycket mer tekniskt utvecklade. Det finns WIFI överallt. De har det perfekta livet. Inga krig. Massor med pengar. Och de reser mycket. Allt är öppet för dem. Om du är svensk kan du åka till USA, du kan bo någon annanstans.

Jag är väldigt glad att människor försöker hjälpa oss. Vi blir omhändertagna men det är svårt att bli en del av ett samhälle när det är uppdelat så här. Svenskar håller distansen. I skolan kan du till exempel inte träffa någon, om du inte har något gemensamt. Om du ser några i korridoren som du vill lära känna och ni inte går i samma klass, så går det inte.

Det verkar skumt då, eller som om du var förtjust i någon, trots att du inte är det. Jag önskar de kunde vara mer öppna.

En perfekt dag, är en aktiv dag. Jag kommer hem från skolan, hänger med mina kompisar, går på mina kurser i kulturhuset. Går till schackklubben, eller lyssnar på musik. Inget specifikt gör en dag perfekt. Det beror på min sinnesstämning, vädret, hur jag ser ut.

Stor bomb

En dålig dag, där finns ju sakerna som har med kriget att göra. Men de var egentligen inte så hemska eftersom jag var med mina vänner. Exempelvis, i åttan hade vi prov och vi hörde en bomb. Den var riktigt stor. Vi sprang alla ut i korridoren och stängde fönster och dörrar. Vi stannade i korridoren. Jag var inte rädd för min egen skull, jag var med mina vänner och vi skrattade bort det. Men när jag fick höra att bomben varit precis vid min syrras skola, det var då jag ballade ur. Jag stack till hennes skola och fick hem henne. Det var fruktansvärt.

Jag har gått i skolan i en månad här. Jag har inga svenska klasskamrater. Det är det jag ville säga. Vi är skilda åt till och med i skolan. Det är det är IMS-programmet, där de stoppar in alla utlänningar som ska lära sig svenska.

Men visst, svenska ungdomar är bortskämda. De klagar på vädret. Och pengar. De får typ tio gånger mer än vi. När jag gick i nian, brukade jag få 50 SP. De räckte hela dagen och jag klagade inte. Jag var faktiskt nöjd. Och när de inte kommer till skolan och du frågar dem var de varit och de säger att ”Jag har legat på stranden i Spanien” och jag var här och pluggade…

Men på sätt och vis förstår jag. Hade jag vuxit upp i Sverige, hade den här situationen varit normal. Till exempel, människor i Afrika lider utan vatten och mat. Jag kan inte förstå hur det är där. Och jag klagar över mitt liv, trots att jag har mat och vatten.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".