Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Flyktens berättelser

"Jag saknar min lillebror"

Publicerat torsdag 12 januari kl 11.18
Musab Azad på sin arbetsplats i Mosul
1 av 2
Musab Azad på sin arbetsplats i Mosul
Musab Azad på tennisbanan
2 av 2
Musab Azad

I flyktingars mobiltelefoner finns bilderna som visar ett liv före och efter. P4 Kalmar publicerar framöver flera berättelser med utgångspunkt i bilderna.

Tre olika berättelser gömmer sig i telefonen: den jag var, flykten och dit jag kommit.

Med den utgångspunkten har konstnären Henrik Teleman sjösatt ett konstprojekt som går ut på att han ska intervjua uppemot 200 personer som kommit till Sverige på flykt undan krig och där bilderna som finns lagrade i deras telefoner blir en del av utställningen som ska stå klar sommaren 2017.

P4 Kalmar har fått ta del av delar av materialet. Här är en av berättelserna som de asylsökande delat med sig av:

Det här är Musab Azads berättelse:

Ni tror att vi flyktingar är en och samma person. Ni kan inte se att jag inte är från Syrien. Ni tror att vi inte har någon utbildning. Jag är från Irak, från Mosul. Jag är civilingenjör. Jag är fotbollsspelare. Pappa är ingenjör. Min bror är ingenjör. Jag har studerat fem år.

Stort projekt

Jag är platsingenjör. Jag går upp sex på morgonen. Halv sju ska jag vara på byggplatsen. I Irak är det många vägspärrar på väg till jobbet. Det tar tid. Jag går till kontoret, plockar fram ritningar och hjälm. Byter till overall. Vi har möte. Vi bestämmer vad som ska göras och var – när det är klart kontrollerar jag.

Kvart i tio är det femton minuters rast. Lite te, något sött. Det var ett stort projekt ULT – University Lake Towers. Sexton byggkroppar, elva våningar höga. Riktigt höga hus för att vara i Irak. Jag hade ansvaret för två byggkroppar och alla hissarna – sexton stycken. Vi var femton ingenjörer och åtta assistenter. Jag och min bror arbetade där, liksom tre av mina vänner. Vi hade det riktigt trevligt. De problem som uppkom, löste vi tillsammans. Vi kunde testa en massa grejer.

Bomber

Det värsta som hänt mig i jobbet? Vi jobbade i ett farligt område. IS var i närheten. Vi la avloppsrör i en gata, Bagdad Street. När vi fyllt igen ska det på 30 centimeter underlagsmaterial och asfalt. Det innebär många lastbilar med material. Mycket asfalt och den skall vara varm. Så vi beslutade att vänta med det tills en annan dag. Men är gruset bart har IS möjlighet att gräva ner bomber. Så när armén körde förbi exploderade det. Projektledaren blev förhörd och fick stanna i fängelset i sex månader.

Livet i Sverige

Mosul? Jag tänker på mina vänner, jag pluggade i Mosul. Jag tänker på hur det luktar. Människornas goda hjärtan. Min lillebror, jag saknar honom så. Mina föräldrar är i Erbil tillsammans med honom. Mina systrar är kvar i Mosul med sina familjer. Daesh har brutit alla kommunikationslinjer. Jag har inte pratat med dem på två år.

Jag har arbetstillstånd. Ni har bostadsbrist. När jag går runt och säger att jag vill ha jobb och att jag har erfarenhet, säger de att jag först måste ha uppehållstillstånd.

Fotboll spelar jag för Färjestaden.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".