Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vingåker

Migrationsdomstolen vill skicka hem apatisk pojke

Publicerat onsdag 26 juni 2013 kl 16.20
Arkivfoto: Bilden är inte på pojken i reportaget. Foto: Malin Hoelstad/Scanpix.

Nu har en familj i Vingåker med en apatisk pojke återigen fått nej. De får inte stanna i landet enligt migrationsdomstolen som de överklagade till.

Familjemedlemmarna lider av posttraumatisk stress från händelserna i Kosovo och det tillsammans med en utdragen asylprocess gör att pojken fortfarande är i ett svårt apatiskt tillstånd, enligt läkare.

I november kunde ni höra pappa Sebastian berätta om sin trettonåriga son som låg apatisk i sista stadiet. Tillståndet är fortfarande oförändrat. Sonen har nu legat livlös i nästan två år, med andra ord kan han varken gå på toa eller äta själv.

Sjukdomen var dock inget migrationsdomstolen fokuserade på under förhandlingarna. Istället koncentrerade de sig på om familjen var tillräckligt förföljd i sitt forna hemland Kosovo, något migrationsdomstolen inte ansåg att familjen kunde bevisa. Det trots att de flydde hit på grund av att huset brändes ner och att familjen upprepade gånger blivit misshandlade för att de är romer.

– Min spontana reaktion är att jag är besviken på att man kan fälla en sådan här dom, säger Eva Wilks, som är deras humanitära ombud. Hon är upprörd över migrationsverkets beslut.

– Är besviken över att domstolen inte förstår hur man påverkas av att bli utsatt för svår stress och våld. Det är svårt traumatiserade familjemedlemmar och en apatisk pojke, som har det tillståndet på grund av det han varit med om, säger Wilks och tillägger att hon tycker det är högst märkligt att domstolen kan komma med en fällande dom utan att höra mamman eller syskonen.

Familj och ombud är fast beslutna om att överklaga, men det kommer ta tid. Med stress inom familjen på grund av asylprocessen kommer sonen fortsatt ha svårt att bli frisk från sin apati.

Hans ett år yngre lillasyster lider med brodern. Ett sätt att kunna tänka på annat är att gå i skolan, något hon, enligt henne själv, inte har kunde göra i Kosovo på grund av förföljelser.

– I mitt land kunde jag inte gå i skolan. Här när jag började lärde jag mig att skriva, läsa och räkna. Ja, allt möjligt, säger hon och brister ut i gråt.

Hur känns allt kring din brors hälsa?

– Inte bra alls, det är inte bra för hela familjen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".