Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Berättelser från verkligheten

Man på ölkafé (1974)

Publicerat torsdag 29 maj 2008 kl 10.21

Vad kan man lära av att ” komma och gå ” i sig själv? Att bokstavligen promenera i sina tankar?
Den första du pratar med är med dig själv. Motstridiga känslor och tankar, argument för och emot, tvekan och osäkerhet. Diskussionen förs inom ett skyddat område där vi prövar, väljer och gallrar för att skapa överblick.
Vilka tankar och känslor är privata och vilka vill vi dela med andra?

Det inre samtalet pågår ständigt och förblir som regel privat. Men ibland kan det kännas som om man blir insläppt i en annan människas egen tankesfär. Att höra någon resonera med sig själv är lika fängslande som att lyssna när andra pratar.
Hur det går till är svårt att beskriva men första gången glömmer jag aldrig.

Det är vinter, det är söndag och det är länge sedan. Som ung och osäker radioreporter är jag ute på ett av mina första uppdrag. Ölkaféerna i Malmö skall läggas ner och jag går till Mattssons ölstuga bakom Stortorget i stan. Ombonad stämning med röda sidenlampetter och tunga plyschgardiner, stilla musik från en jukebox och bortsett från den propert klädda servitrisen så gott som folktomt.
Tveksam blir jag stående på tröskeln. Just när jag är på väg ut skymtar jag en ensam medelålders man i det inre rummet. Han har slips och kostym, svarta hornbågade glasögon och pomaderat hår med perfekt bena och han sitter lutad över sin kvällstidning med en öl framför sig. Genast får jag en känsla av att han inte vill bli störd. Ska jag gå fram till honom eller inte? Rädslan för att bli avvisad gör mig osäker. Samtidigt är jag nyfiken på hur det kommer sig att han gått just hit och inte valt ett finare ställe?

Så fort han ser att jag är på väg mot hans bord börjar han tala och det han säger kommer i form av en lång monolog. Det är som om han bara väntat på att någon skulle komma förbi. Denna någon råkade bli jag.
Inga frågor behövdes. För honom räckte det med att jag lyssnade. I samma ögonblick som han börjar prata sätter någon på en skiva i jukeboxen. Som vore det planerat så:
– Du är en ensam människa. Du har mycket få kontakter. De kontakter som du har, dom kan du inte tränga dej på jämt och ständigt. Det går inte helt enkelt.
Det är inte anständigt att göra det. Du måste göra av dej någonstans… Du går ut. Du kan inte bara sitta och uggla på ditt rum inte! Du vet inte vart du ska ta vägen helt enkelt. Då tänker du som så att… tja, att jag kan gå på ett konditori.
Ja, snälla du, jag är fyrtiosju år va… där sitter ungdomar på tjugosju.”
Han tystnar.

I bakgrunden hörs Sven Bertil Taube sjunga ”En värld av frihet”. Musiken blandar sig med servitrisernas småprat och skratt. Utan att se åt mitt håll fortsätter han:
– Jag har inget utbyte. Inte nånting, det har jag inte! Låt vara att jag går in på ett ölkafé, låt vara att det sitter halvfulla personer… .och kanske en del ännu mera påstrukna. Men i alla fall… jag har någonstans att ta vägen! Jag behöver inte beblanda mej med dom inte. Jag sitter med min sejdel och dricker den och läser en tidning eller vad jag nu har för mej för någonting… och när jag har suttit där ett tag,… .man har inte råd att dricka, det är ganska dyrt, det är det faktiskt, så tar man och knallar sig hemåt. Det har i alla fall hänt  någonting…
Det har det gjort.

I bakgrunden tonar refrängen upp… ”Det finns en värld att leva i”… Mannen gör en paus men musiken hör han inte. Efter att ha rättat till slipsknuten fortsätter han:
– Man säger så här: Gå med i en konstklubb, Gå med i det och det. Ja, men snälla nån! Det är ett par timmar någon gång i veckan! Vad gör du den andra tiden då? Vad gör du av den? Sitter du ensam hemma och glor? Ja, du går och lånar böcker på biblioteket. Du läser böcker tills du är fullpackad helt enkelt i hjärnan av allt läsande! Du orkar inte med mera helt enkelt, du vill gemenskaphet med andra människor!

När tonläget höjs pressas rösten samman:
– Även om jag inte pratar med dem, så ser jag dom och hör dom! Och då kan man ju fråga sig: Vad har du för utbyte av det då? Va?
Han formulerar det som en fråga, men den är inte riktad till mig:
– Jo, jag har ett utbyte av det att jag ser dessa människor omkring mej, det sätter min fantasi i rörelse och det är det farliga kanske… att fly in i en fantasivärld, så det vore tusen gånger bättre att hamna i en meningsfullare tillvaro, det vore det ju, där man utförde nånting, men säg mej vad har  samhället att bjuda? Vad har det?
Först nu verkar han bli påmind om min närvaro i rummet. Utan att tveka ser han mig rakt i ögonen.
– Vad har du att erbjuda mej till exempel?
Inte en enda vettig mening kommer jag på. Det enda jag lyckas haspla ur mig är ett förvirrat tack för att jag fick besvära och sedan adjö.

Kontakt är ett nyckelord i allt arbete med radio. Det finns alltid någon där som lyssnar. Någon som understryker vad du säger, fyller i med frågor, nickar för att visa sitt intresse eller som bara sitter tyst.
Det hörs och känns i tonfall, tystnader och sättet att söka efter ord. Jag har försökt att återge mannens berättelse i ord men är övertygad om att mycket av innehållet går förlorat när det sätts på pränt.
Det han förmedlar ligger inte bara i det han säger. Nej, mer beror det på hur han talar. Ibland är mellanrummen till och med viktigare än orden. Pauser, röstläge och tonfall. Där finns öppningar till allt. Spelrum för nya tankar som leder till nya frågor som kanske leder till andra frågor och nya samtal
och så fortsätter det. När nyfikenheten är väckt tar frågorna aldrig slut. Om bara utrymmet finns.
Egentligen tänker jag mig att det är i de öppningarna alla samtal börjar. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".