Jag vet att det inte var mitt fel att du blev galen

Mamma Malle Parikas och sonen Dodo 1958. Foto: Peeter Parikas

Sju år efter sin mors död skriver journalisten och författaren Dodo Parikas ett brev till sin mamma, Malle Parikas, dotter till en känd estnisk fotograf och skådespelerska och en av många baltiska flyktingar i Sverige efter andra världskriget. Hon var psykiskt sjuk under långa perioder. Detta präglade hela familjens liv, men inför omgivningen gjorde sonen länge allt för att dölja så sin mammas sjukdom.

Vad händer när en förälders verklighetsuppfattning vanställs av sjukdom och ett barn sakta förstår att mamman inte längre är som hon varit? Hur mycket förstår omgivningen? När Dodo Parikas var i sexårsåldern blev han sjuk i giftstruma. Mamman kämpade för att han skulle få rätt behandling men tappade själv samtidigt fotfästet och började misstro sin omgivning, höra röster och stänga sig inne. Mammans psykiska tillstånd påverkade hela familjen medan sonen tog på sig ansvaret för henne och de åldriga morföräldrarna.

Medan mamman ännu levde gav hon honom tillstånd att gå igenom hennes journaler. Med hjälp av dessa, sina egna minnen och samtal med sina barndomsvänner och vårdpersonal pusslar Dodo Parikas ihop bilden av ett flyktingöde i Sverige och av sitt eget liv i relation till den psykiskt sjuka mamman.

Dodo Parikas  är journalist och författare, bosatt  i Malmö. Han föddes 1956 i Saltsjöbaden utanför Stockholm, en ort som under andra världskriget tog emot estniska flyktingar, däribland hans familj.

”Detta är min sjätte radiodokumentär. I de flesta har jag utgått från skapande människors livsöden, vad de lyckats med och när de kommit till korta. Hedersdoktoratet (2000) handlar om den tyskjudiske konstnären, poeten och uppfinnaren Hans Weil, ett geni med många idéer men färre fullbordanden. Rädsla urholkar logiken (2002) som jag gjorde tillsammans med Sten Lundström är ett porträtt av en vän och kollega, HBT-historikern och författaren Fredrik Silverstolpe, som tog sitt liv efter många års psykisk sjukdom. Jag kom av mig (2003) belönades med Cancerfondens radiopris och gjordes när en nära vän drabbades av en hjärntumör och bad mig följa honom med mikrofonen. Det finns inga stora människor mer (2005) är berättelsen om två starka viljor i en familj, formgivaren Bengt Johan Gullberg och hans mor Elsa, svensk textilpionjär.

Revärer, ridstövlar och matroser (1998) handlar om soldatprostitution – oväntade, och för många okända, kontakter mellan svenska soldater och civila män i Stockholm under första halvan av 1900-talet.