Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Tio år efter tsunamin: Måste gå vidare

Publicerat fredag 26 december 2014 kl 09.30
Tio år efter tsunamin: Minnena kommer tillbaka till Christina Lann
(6:47 min)
Wallis och Christina Lann. Foto: Oskar Mattisson/Sveriges Radio
Wallis och Christina Lann med det sista fotot som togs på Mikaela. Foto: Oskar Mattisson/Sveriges Radio

I dag är det tio år sedan som tsunamikatastrofen inträffade i Asien. För Wallis och Christina Lann var det början på en lång väntan. 

Efter ett enormt jordskalv på havsbottnen sköljde flodvågen in över kusterna och upp emot 300 000 människor förlorade livet.

Den här morgonen för exakt tio år sedan ringde telefonen hemma hos Wallis och Christina Lann i Månsarp i Jönköpings kommun. Det var deras dotter som ringde från Thailand och berättade om en gigantisk våg som sköljt in över dem. Hon hade överlevt, men var Mikaela, fostersystern under hela uppväxten, fanns visste ingen. 

– Vi hoppades intensivt att man skulle hitta henne vid liv. Vi hade ju en dotter och hennes familj där nere och de sökte överallt, på sjukhus och letade efter överlevande. Men tiden gick och ju längre tid som gick ju mer förlorade vi hoppet. Det gick till i februari då en civil polis kom hit och berättade att man hittat Mikaela och hon hade omkommit, berättar Christina.

Hör intervjun med Christina där hon berättar om sina minnen och tankar kring tsunamin, i ljudklippet ovan.

I mars fördes Mikaelas kropp hem, tillsammans med ett tiotal andra döda svenskar, och en begravning kunde hållas. De första åren var jobbigast - med födelsedagar, alla helgona och inte minst jularna som påminde om Mikaela, men nu har Christina förlikats med det som hände.

Man måste gå vidare... Vad som ändå känns skönt är att det var en naturkatastrof, man behöver inte ha någon syndabock som man anklagar. Jag kan känna ibland att det måste vara mycket svårare om något rattfyllo kört ihjäl ens barn, naturen rår vi inte över... Vi var inte ensamma i det här och livet måste gå vidare.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".