Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Jönköping

Pia och Sara: Därför tatuerar vi oss

Publicerat onsdag 11 februari 2015 kl 09.57
Pia Strang: Kan få riktigt hårda pikar
(16 min)
Pia Strang och Sara Wadell. Foto: Therese Edin/Sveriges Radio.
1 av 2
Pia Strang och Sara Wadell. Foto: Therese Edin/Sveriges Radio.
Tatuering. Foto: Therese Edin/Sveriges Radio.
2 av 2
Så här ser en av Pias tatueringar ut. Foto: Therese Edin/Sveriges Radio.

Pia Strang och Sara Wadell smyckar sina kroppar med tatueringar.

När Pia Strang, från Jönköping, var 30 år gammal tatuerade hon sig för första gången. Sedan dess har det rullat på, i dag har hon flera stycken som täcker kroppen. Men hon har aldrig ångrat sig eller inte känt sig nöjd med en tatuering.

För mig är konst inte perfekt och gör inte mig så mycket. Det är min livsresa och då har jag väl ett minne därifrån, jag tycker bara det är kul.

Sara Wadell, också från Jönköping, har mer dolda tatueringar och hon var knappt 14 år när hon gjorde sin första. Den bekostade hon själv med barnbidraget, föräldrarna visste ingenting.
– Jag vet inte vad jag tänkte, utan det var bara att göra någonting. Mina föräldrar blev inte glada när de fick veta det, jag fick utegångsförbud, säger Sara Wadell.

Den tidiga tatueringen finns inte kvar i dag. Den har hon tatuerat över med ett nytt motiv.

Pias tatueringar syns väl och är stora. Ibland när hon går på stan får hon negativa reaktioner, mest från män och kvinnor i 50-60 års åldern.

Där kan jag få riktigt hårda pikar. De kan gå förbi och säga: "Åh herregud! Vad var det där?". Det är den åldern som jag har märkt är mest negativa till tatueringar. Men jag brukar le tillbaka eller vända bort huvudet.

En del menar att det kan vara till ens nackdel när man ska söka jobb och har stora och tydliga tatueringar, men det bryr sig varken Pia eller Sara om. Innan Pia blev konstnär arbetade hon ett tag inom hemtjänsten.
– En del äldre undrade hur det skulle gå för mig i livet och var oroliga. Jag tyckte det var rätt sött, jag kan förstå deras reaktioner. Sedan efter ett tag såg de inte mina tatueringar längre utan min person.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".