Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kerstin Högstrand medverkar i Lars Lerins Vinter-program

Publicerat torsdag 24 december 2015 kl 00.23
"Det är roligt att vara levande tillsammans"
(5:57 min)
Kvinna med glasögon på nästippen
1 av 2
Kerstin Högstrand har varit Lars Lerins brevkompis i mer än 20 år. Nu jobbar hon "med lite hemliga bilder" igen efter en tids sjukdom.Foto:Ulla Walldén/Sveriges Radio
kvinna bläddrar i en bok
2 av 2
"- Nästa gång borde jag kanske skiva en elak bok"funderar Kerstin. Foto:Ulla Walldén/Sveriges Radio

På juldagen Vinter-pratar Lars Lerin i radions P1. I hans program i år dyker ännu en värmlänning upp, konstnärskollegan och vännen Kerstin Högstrand i Årjäng vars brevväxling med Lars Lerin hittills resulterat i två böcker. Nu blir hon vinterpratare också av bara farten.

De två vännerna har inte bara konsten gemensamt. Båda älskar också att samla på berättelser:

- Jag möter inte en människa utan att den har något att berätta, konstaterar Kerstin och beskriver hur hon som barn kunde låtsas att bokhyllan var en kyrkorgel.

- Varje bok hade en ton som jag försökte spela på. Man kan säga att bokhyllan överföll mig och fick mig att tänka andra tankar!

Under många år var Kerstin Högstrand lärare på Kyrkeruds konstutbildning, skrev böcker och jobbade med berättarprojekt i grundskolan. Hon blev utbränd, oförmögen till det mesta men fortsatte att hålla kontakt med goda vännen Lars Lerin. Det konstnärliga skapandet är reducerat till "lite hemliga saker". Händerna darrar för mycket ibland, och Kerstin tycker att det syns i bilderna och vågar inte lita på att de fungerar.

- Det är som att det är fult att vara ängslig. Man ska vara stöddig i onödan.

Fortsatte skriva trots sjukdomen

Även om Kerstin Högstrand varit borta från konstsalongerna har vi kunnat ta del av hennes humor och klart betraktande ögon genom brevväxlingen med Lars Lerin som resulterat i två tjocka volymer text och bilder, "Tröstpriser och sidovinster" och "Straffrundor och ärevarv" där Lars är i full aktivitet och Kerstin betraktaren med fötterna stadigt placerade i hemtraktens jord. Det är i samma roll vi möter Kerstin i Vinter i P1-programmet.

Vad tycker då Kerstin själv om brevböckerna?:

- Jag har inte läst dom! Och inte var breven tänkta för en större publik heller, inte från början. Lars hade idén att det kunde vara lite trevligt för andra att läsa också, och jag tycker det vore roligt om människor skrev mer brev. Man kan känna sig lite starkare för att man klarade av att tänka efter.

Har hon tvekat att publicera breven när de stundtals är så öppenhjärtliga om krämpor och egna tillkortakommanden? Kerstin tycker att frågan är lite konstig.

- Jag har svårt att vara en människa som är privat och en som inte är privat, jag är Kerstin helt enkelt. Och mitt liv skiljer sig väl inte så mycket från någon annans.

En tredje bok är något som de båda funderar på. Men kanske blir det något helt annat den här gången.

- Jag kanske skulle göra en riktigt elak bok! Det är nog den gamla läraren i mig! skrattar Kerstin och stryker katten Hassan över ryggen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".